Fam Johansson-Hall-Rosendahl

Nu har Noah åkt på nästa sjukdom. Ärligt, när ska detta få ett slut?

Hur söt är han inte nu när meningarna börjar formas, nyligen:
"Tut, tut i backen"

// Dennis

Nu har Lovisa provat sin klubboverall som hon definitivt kan växa i.
Hon vill ha den i skolan i morgon - gissa om hon är en glad stolt tjej i kväll!? :-)
Och har man varit borta en vecka och inte gjort läxan, så har hon att göra under kvällen - synd att det inte fungerar som det ska när hon inte är hemma.
Men som belöning för det hårda slit hon gör i övrigt i skolan får hon ha klubbjackan på sig i skolan under fredagen. Hon fick mycket beröm under dagens utvecklingssamtal.

// Dennis

Vi kan ju inte missa en chans att se ett annat Ikea, tänk de har samma grejer här, vem hade gissat det? Alla tyckte inte att denna idé var så bra. Snart rullar vi igen. Jag har skrattat gott idag, ett par riktiga Hugokommentarer som jag berättar om senare. // Anette

Jaha, nu klarade vi oss inte undan bilköerna längre. Suck.

Till Dennis stora glädje sitter vi nu på Pizza Hut. Som tur är fanns det ett suveränt salladsbord. Hugo är ju inte som andra barn, honom fick tjata ner en pizzaslice i halsen på. Glass är en bra muta.

Nu är vi klara, på mindre än en timme. Ett team på fem överläkare från bland annat från ortopeden, röntgen och barn. De är så duktiga med barn. Det var en ny ortopedläkare, som verkade väldigt bra. Det är några röntgenundersökningar som vi ska på och det lät som det kommer att hända lite mer nu. Det finns fyra barn i Sverige med MED 4. Duktig kille som vanligt.

Efter en hel del snurrande landade vi i perfekt tid på Astrid Lindgrens barnsjukhus. Nu har vi varit inne hos syster Lo och mätt och vägt enligt konstens alla regler. Nu väntar vi på läkarteamet som ska klämma och känna. // Anette

I Västerås åkte vi förbi en olycka i motsatt färdriktning. Det var en hästtransport och en lastbil som smällt. Det såg ut att ha gått bra med de inblandade, både människor och djur. Vi kom samtidigt som den första räddningstjänstbilen, så det handlade om minuter efter olyckan och bilköerna mot Västerås var redan kilometerlånga. // Anette

Mässan: LIVSGLÄDJE 2013 hålls söndagen den 20 oktober i Folkets Hus, Skoghall.
Invigningen kommer att innebära något alldeles extra när 59-falldiga världsrekordhållaren, OS-, VM-, EM-, NM- och SM-mästaren Anders Olsson redan nu tackat ja till att klippa bandet, eller hur det nu kommer gå till...
Arrangör är Hammarö Media och Kommunikation och givetvis slås det på stort redan från början.

Mässan kommer bjuda på utställare som ger människor livsglädje i vardagen. Tanken/idén bygger på att ge de personer som behöver det mer livsglädje. Men även de som behöver lite mer eller extra livsglädje.
Under mässan kommer det finnas en rad olika föreläsare att lyssna till - givetvis handlar föreläsningarna om ämnet.
Från scenen kommer det ljuda musik, bland annat från True Talent-tvåan Sofia Olsson.

Välkommen till en givande kvalitetsmässa!

// Dennis

I dag var det Lovisas tur att bli sjuk - och gå hem från skolan.
Magsjuka?
Nej, troligen något annat. Även om hon kräktes två gånger, en gång i skolan och en gång i bilen på väg hem till mamma - där hon får stanna någon dag extra och kurera sig.
Lite tröst var ändå att hon i dag fick sitt livs första klubboverall, med både klubbmärke och sitt eget namn på jacktröjan.
Stort!
Milstolpe!
Och vad glad hon blev när jag ringde och berättade vad jag hämtat på hennes handbollsträning.
Ännu gladare blev hon när jag svarade Självklart på den direkta frågan om hon får använda dressen i skolan.
Det är stort med lagtillhörighet - overall är en så enkel grej, men ack så viktig!
Spännande ska det bli att se henne iklädd klubbdräkten.

// Dennis

Nu såg han helt bedrövlig ut, Hugo, i håret alltså. Morfar höll nog med, för han kom bokstavligen och släpade iväg honom till frisören. Samma frisyr som Danny var beställningen. Frisören hade frågat om det var mamma som sagt det? Jaaa, sa Hugo. Jag förstod det, hade hon sagt.

Men vadå?! Finns väl ingen som inte tycker han är snygg... i håret alltså. Det var en skitsnygg kille som kom hem i alla fall. Han såg väldigt nöjd ut han också.

Igår mötte vi upp farmor och farfar på Ikea. Vi åt mat och myste. Hugo kom på den briljanta idén att sova över i Kil och det fick han ju såklart. Han var överlycklig!

Klockan 9:00 imorse ringde farmor och sa att Hugo kräktes. Så nu var det hans tur. Stackaren, han blir så vansinnigt dålig när han har magsjuka. Så på med kläder och iväg och hämta killen. Det var en blek och tagen Hugo vi fick med oss hem. Vi hann bara innanför dörren hemma innan nästa attack. Inte nog med det, sedan fastnade han med läppen så det blödde i den efterlängtade isbiten. Dennis kastade sig till affären för att köpa Piggelin, bästa medicinen för sjuka barn.

Hoppas att onsdagens resa till Solna inte är i fara, han längtar efter den dagen... Stackars Hugo.

// Anette

Så var det dags för magsjuka. Vid ett-tiden natten till fredag drog det igång. Fram till klockan sex kan jag inte ens räkna gångerna. Stackars Noah. Nu mitt på dagen har han fått behålla lite saft och en minimal macka. Men stackaren är ju så hungrig. Känns grymt att inte ge honom mat. När han står och gräver i soporna förstår man hur hungrig han är. Just nu ligger vi i soffan och räknar tår. Kan säga att det fortfarande är fem på varje fot, jag har kontrollräknat många gånger nu. // Anette

Lägg märke till formarna för grönsakerna och den goda hemgjorda potatisgratängen.
Under tiden Anette ordnade med middagen hade hon på ett bestämt sätt förbjudit oss andra från att komma in i köket.
Hon hade en tanke - en alla hjärtans dag-tanke.
Tre röda stearinljus lyste upp köket och på tallriken låg det kött.
En underbar middag som avslutades med en go äppelpaj!

// Dennis

Ikväll har vi blivit bjudna på show på Segelvägens övervåning. Lovisa bjöd på egenskriven musik, akrobatisk dans och dockteater. Hela familjen inkl Pebbels men exklusive Sanna satt uppradade i sängen och tittade på den underbara showen. Söt som socker!

Suget efter handboll verkar ha kommit tillbaka för Sanna, som själv slutade spela under säsongen 2011/2012.

Nu spelar Lovisa i IFK Hammarös F04-lag och Sanna vill vara med i ledarstaben. Under tisdagens träning pratade hon med lagets huvudtränare, Sofia.
På något sätt kommer Sanna vara med framöver. Vilken ledarroll hon får/tar sig är i skrivande stund oklart.
Direkt efter småtjejernas träning hoppade Sanna in som målvaktstränare i klubbens F98-lag.
Och det pratades även om egen träning med seniordamerna och förmodligen då i första hand spel i U-laget.

Kanske gick Sanna från ingen handboll alls till ledarroller i två lag och eget spel i ett.
Intressant tisdagseftermiddag!
Nu ska Sanna smälta alla handbollsintryck - så får vi se sen vad detta leder till.

// Dennis

Vi avslutade kvällen med att moffa i oss var sin semla. Noah delade kärleksfullt sin semla med Pebbels.

Den lilla trollungen är hjälpsam i alla fall. Dukningen har blivit Noahs jobb. En vacker dag får vi säkert både kniv och gaffel att äta med.

// Anette

Tidigare ikväll kom en överlycklig Noah springande till mig när jag pratade i telefon. "MAMMA!!! Titta Noahn gjort!!"
Stolt som en tupp visar han den fina teckningen han gjort med tusch på köksväggen.
Suck...

// Anette

Lovisa kämpar med läsningen varje dag.
Det går bättre och bättre hela tiden. Snart sitter läskoden ordentligt för henne.
Duktigt kämpat!

// Dennis

IFK Hammarö:
10.30 Skåre HK Blå 5-2 (1 mål)
11.05 Skåre HK Vit 5-6
11.50 Skåre HK Vit 4-4 (Målvakt)
13.00 Skåre HK Grön 3-5
13.30 Karlskoga HK Blå 2-10 (1 mål)

Hört från läktaren:
Liten fråga gällande handboll, vad betyder "Tänk på dubbelsteg"?

// Dennis

IFK Hammarö:
10.30 Skåre HK Blå (Plan 3)
11.00 Torsby (Plan 3)
11.45 Skåre HK Vit (Plan 2)
12.45 Skåre HK Grön (Plan 3)
13.15 Karlskoga HK Blå (Plan 3)

// Dennis

Nu har vi dragit igång med habiliteringsbadet igen. Jag blir så härligt slö i det varma vattnet. Efter bara en liten stund i bassängen påpekade Hugo att jag gäspat åtta gånger redan. Nu blir det till att vakna till igen och börja nästa pass. Skönt med fredag, även om helgen inte kommer innebära någon vila. Nu drar vi igång med fredagens självklara matval, TACOS! Fredagsmyyyys!

Noah vaknade för en liten stund sen. Dennis gick och hämtade honom medan jag gick på toa. Jag hörde hans trötta gråt. När jag kom ut tog jag honom i famnen och han tystnade och låg tungt i min famn. Jag stod och höll honom en stund, han passar så perfekt i armarna. Så liten, så lätt, så otroligt söt.

Det kommer över mig ibland vad otroligt fort det går. Här står jag med lilla Noah och vaggar i famnen, härom kvällen kröp Sanna upp i mitt knä och somnade, det var några år sen jag kunde hålla henne på samma sätt. Men behovet av föräldrar minskar nog inte med åren, det förändras bara.

Mitt eget behov av mina föräldrar är livsavgörande i det skedet jag är i livet. Jag önskar att jag vore en lika bra mamma som den jag har. // Anette

Jag erkänner att jag bokstavligen avskyr snö, men när jag drog upp rullgardinen imorse var det sjukt vackert. Det var ett sken som inte går att fånga på bild. Då fick jag lust att ta med en riktigt bra kamera ut och bara fota. Jag får nöja mig med IPhonekameran. // Anette

Ja ibland får både djur och barn ut för min virrighet. Noah ville ge Pebbels en puss, lite bråttom sådär i förbifarten plockade jag ur tutten ur Noahs mun och sa "ge vovven en puss då.." Pebbels fick en stor puss och sen tryckte jag in tutten i munnen på hunden. Vet inte vem som var mest chockad. Båda Noah och Pebbels tittade frågande på mig. Den bjuder jag på. // Anette

Blev ju faktiskt lite sugen att testa detta. Ska väl till och med jag klara. // Anette

Det är hektiskt och har varit länge. Men jag har tagit fram mitt jävlar anamma och öst på fast jag egentligen inte orkar. Det har ju mest varit huvudet som varit trött. Men nu lägger kroppen av också. Jag har haft ont i magen hela helgen, en spänningshuvudvärk från helvetet och helt orkeslös. Jag har sovit som en död. I natt har jag sovit nästan 16 timmar och skulle lätt kunna sova en stund nu också.

Jag vill inte ha något mer med vårdcentralsläkaren att göra, han fick mig att känna mig som en simulant sist. Han sa att jag såg pigg ut och social, men det kanske är en fasad...? No shit! Jag behövde inte nån vila tyckte han, jobba 75%. Hur sjutton ska jag klara det? Sen ska jag orka allt annat.

Dennis kämpar med sin diabetes och sitt helt galna schema. I helgen har han verkligen fått bekänna färg när jag legat mer eller mindre däckad.

Det känns som jag ska bestiga Mount Everest.

Vi delar på kökssoffan i dag:

// Dennis

Under fredagen satt jag på utbildning gällande den nämnd jag sitter i.
Cirka 40 personer från nästan hela länet satt med och lyssnade på en otroligt kunnig föreläsare kring rättsfrågor.
Intressant.
Men otroligt mycket - och väldigt nytt för mig.

// Dennis