Fam Johansson-Hall-Rosendahl

I dag säger vi grattis till farmor, svärmor och mor på födelsedagen.

Julkulorna skulle sättas i julgranen och traditionsenligt skulle det ätas macka med julskinka på.

Så såg delar av söndagseftermiddagen ut, men inte för Noah.

Han ville absolut inte ha macka med julskinka på - han ville ha broccoli och blomkål istället.

Bestämd liten herre.

Broccoli och blomkål det blev.

Som hon har längtat - i dag fyller världens finaste Lovisa 10 år!

Hurra, hurra, hurra, hurra!

Två mandatår.

I dag genomförde jag sista mötet med Karlstad/Hammarö Överförmyndarnämnd.

Trevliga människor.

Jag har lärt mig mycket under resans gång men nu väntar nya utmaningar efter nyår.

Det blir också ett spännande uppdrag.

Jag vet ganska lite om vad det innebär men jag har lite tid på mig att läsa in mig på uppgiften.

Nya människor.

Spännande.

// Dennis

Det är en märklig känsla som håller mig vaken i natt.

Min dotter, Lovisa, börjar bli stora tjejen i dubbel bemärkelse.

På fredag fyller hon tio år.

Ofattbart vad tiden går fort och vad mycket som hänt under den perioden hon funnits i mitt liv.

Både goda och mindre goda händelser.

 

Men jag väljer att skriva några rader om nutid:
Nu har jag påbörjat research av material till min första bok som jag faktiskt satsar på att få publicerad.

Det finns skrivet material sedan tidigare som skulle kunna bearbetas för att publiceras, men det kommer inte att hända.

Men den här gången ska drömmen uppfyllas.

Dock inte i morgon.

Jag räknar med att grundläggande research till boken kommer ta mig cirka ett år, bland annat för att det blir lågprio på det här projektet.
Min förhoppning är att boken publiceras lagom till Bokmässan 2019.
Då hinner jag sälja slut på första upplagan lagom till jul.
Visioner har jag alltid varit ganska bra på att bygga upp.
Fem år, det känns inte som en orimlig målsättning - det får gärna gå snabbare än så.

Genre: Fakta.

Kanske, kanske, kanske ger jag mig på att skriva en roman bara för skojs skull under samma tidsepok.
Det får framtiden utvisa.

 

Men, det här var väl ganska tråkig information ändå.

Det får alla era kommentarer avgöra - för ni är ju så många som kommenterar och ger respons på det vi skriver.

Jag är övertygad om att Anette skulle skriva oftare bara fler visade intresse för vad som skrivs - även om det är på gott eller ont.

Det är en vision jag bär på.

Har du några visioner? Kanske inför 2015...

 

// Dennis

Den ska ju börja formas snart.

Helt klart är det ju att det blir inslag av både ledsamheter och glädje.

Vad vill du läsa om?

Tipsa oss gärna, skriv en kommentar.

Under den gångna helgen hade jag och Anette förmånen att se båda julgalorna i Löfbergs Arena.

Röd gala i fredags och orange gala i lördags.

Det var artister som Bo Kaspers Orkester, Lena PH, Magnus Uggla, Petra Marklund, Lasse Berghagen, Darin, Linda Pritchard, Robert Pettersson (Takida och Stiftelsen), David Lindgren, Amanda Fondell, Timbuktu, Pernilla Wahlgren, Sven-Erik Magnusson, Oscar Zia m.fl.

Skapligt startfält fördelat över två galor.

Ganska så trevligt var det.

Och ändå hann vi med både fotbollsmatch, två handbollsmatcher, besök hos svärföräldrarna och julmarknad på M-skogen.

En ganska lugn helg med andra ord.

Jag är i full färd med att skapa fotbollscup för 22:a året i rad i Kil. Mellandagarna gäller som vanligt (27-30/12) och lottningen genomför jag senast på onsdag, denna vecka.

Den 19/12 kl. 18 bjuds det in till 10-årskalas och dagen efter fylls huset av kalassugna tjejer - då blir det full fart några timmar.

På lördag är jag speaker när det spelas välgörenhetshandboll i Sundsta Sporthall, mellan Hellton Dam-Karlstad innebandy herr (förstärkta av ett gäng elithandbollsspelare du kommer känna igen).

Matchstart klockan 16, men eventet startar tidigare än så - kom i tid!

// Dennis

Det här var ju längesen. Jag vet inte just nu vad jag känner. I slutet av juni kommer jag bli arbetslös. Märklig känsla, jag har inte varit arbetslös på många herrans år. Samtidigt leder ju detta till att jag måste gå vidare mot nya mål. Bättre mål. Hade det inte varit för den gnagande oron för att ekonomin ska gå ihop sig hade jag bara jublat! Jag är verkligen färdig på det ställe jag arbetar.

 

För mig med mitt trygghetsbehov är det ju en riktig utmaning att se det från den ljusa sidan. Jag får väl försöka smälta det här och se möjligheterna. Planer finns, drömmar finns. Är jag bara stark nog nu att förverkliga dem?

 

Idag tar jag första steget ut på okända stigar, hoppas jag inte går vilse... // Anette