Fam Johansson-Hall-Rosendahl

Visserligen har jag genom åren lagt ner tusentals ideella timmar på föreningsliv, ledarskap, turneringar/cuper etc etc

Men att vara ideell kan nog vara den mest otacksamma roll man kan tänka sig. En dag kommer då man "slängs på en sophög" och dina tusentals ideella timmar glöms bort.

Det är bara du själv som kommer ihåg dem.

Det är bara du själv som med stolthet kan se tillbaka på vad du uträttat.

Du vet själv vad du fått med dig.

Lärdom om massor.

Lärdom om hur barn mobbar andra barn.

Lärdom om hur vuxna mobbar andra vuxna.

Utfrysning.

Men också glädjen över en seger.

Eller kanske vunnen vänskap.

Idrotten är både grym och fantastisk på samma gång.

Jag närmar mig slutet på min "karriär" inom föreningslivet. Jag har nu varit fotbollsledare varje år i 27(!) år. Ledare genom styrelsearbete, ledare genom föreningsgrundare, ledare genom kansliarbete, ledare för projekt som till exempel turneringar/cuper, ledare för projekt som landskamper, ledare som tränare på alla möjliga nivåer etc etc

Sen kom den där dagen då jag tyckte det fick räcka.

Nu längtar jag inte längre tillbaka till tränarrollen, styrelserummet eller bollförråden - allt det där är förstört.

Den enda som kan få mig att ändra mig på vissa punkter är Noah.

Ber min son mig att bli tränare eller hjälpa till på något annat sätt än "bara" som förälder så gör jag det.

Ringer Liverpool FC och frågar om jag vill bli vattenbärare - då kommer jag också överväga ett positivt beslut.

Annars känns det nu som det räcker.

Jag är klar.

Det är för mycket skit (läs: knäppa föräldrar) inom dagens föreningsliv att det inte är värt allt slit för deras ungar.

Men de positiva minnena kommer jag bära med mig hela mitt liv.

Som första matchen, den 31 juli 1992, när vi på Runnevåls uppkritade kvartersplan lyckades vinna med 2-1 och dessutom gjorde alla tre målen.

Och när vi inväntade sju minuter innan vi slog klubban i bordet för att förkunna "min" klubb grundad, den 8 oktober 1992 klockan 20.00.

etc etc

Var sak har sin tid.

Nu hoppas jag istället på fler tunga projektjobb i framtiden.

Vem vet?

Jag vet i alla fall att jag klarar av dem.

På måndag skickar jag in en ansökan om ett spännande monsteruppdrag.

Håll tummarna.

Och.

Om cirka en vecka blir det skolbänken igen.

Ljungskiles Folkhögskola.

// Dennis

Detta jubileum firade ledare, spelare med flera under lördagen (26 augusti) - utan sin grundare.

Märklig känsla.

Märkligt.

Normalt är det brukligt att klubbars alla tidigare ordföranden och dess grundare blir inbjudna till jubileum - om de är vid liv.

Initiativet till ett firande av 25-årsjubileum var mitt, så jag är glad för småspelarnas skull att det blev av - det är ändå för deras skull det finns en förening och att det startades en förening den 8 oktober 1992.

Nej, det är bara märkligt.

Alltså, hur vi fungerar.

Nu är klockan snart fyra på tisdagsmorgonen och det är inte ens nära till sömn.

Ändå tänker jag inte oavbrutet på vad som komma skall.

Nu är det bara ett par dagar kvar.

Det är som att kroppen känner det på sitt eget sätt.

Även om knoppen tänker på annat.

Över sex månader.

Hundrafemtioelva samtal senare.

Miljoner datatimmar senare.

Sen är det bara över.

Liksom.

03.30, ungefär samma tid som i skrivande stund, på natten mot lördag åker jag hem från arenan - en tom arena.

Produktionen har då lämnat för nästa spelning.

Från Kil till Stockholm.

Tomt.

Men först ska det bli både spännande och otroligt roligt.

// Dennis

Om exakt en vecka är det riktigt skarpt läge.
Klockan är nu 16.36 och arenan är helt stängd i väntan på att publikentrén ska öppna om 24 minuter.
Skarpt läge blir det redan från torsdagen för min del.

Bland annat ska 25 meter körplåt köras ut, varav varje plåt väger två ton.

Mitt jobb den dagen blir att se till att allt hamnar på centimetern rätt.

Jag inleder torsdagen med att med spray rita upp exakt var scenen ska stå... då menar jag exakt enligt den karta som ritades i april.
När jag och Anette var vid Läckö Slott för att reka arbetet frågade jag hur lång tid arbetet med att rita upp skulle ta för mig som aldrig tidigare har gjort det - "räkna med minst fyra timmar åtminstone", blev svaret.

 

På fredagen, den 18 augusti när konserten ska gå av stapeln på kvällen, börjar jag min arbetsdag redan klockan sex på morgonen.
För sju ska scenen placeras och vecklas ut. Det ser ut lite som Musses semester som man ser på Kalle Anka på julafton. En enorm trailer körs ut på gräset/körplåten och därefter vecklas flaket ut, precis som Musses husvagn.

Man måste se det för att förstå hur coolt det faktiskt är.

Arenan är öppen för allmänheten hela dagen tills vi stänger helt klockan 16 - givetvis får ingen placera sina stolar för att paxa platser utan alla i kön ska ha samma chans att komma längst fram.

Rättvist.
Kom i tid.
Kön brukar börja redan cirka 15.30.

 

Produktionen är enorm.

Arenan kommer fyllas med trailer efter trailer.

De har bland annat med sig en hel barnby som barnen kommer tokälska, de har egen restaurangtrailer med sig till egen personal, artister och musiker - ja, till och med en trailer som är som ett kontor.
Det är mäktigt att skåda, så har man tid över ska man bege sig till Sannerudsvallen för att kika på hur allt byggs upp.
Direkt efter konserten packas allt ner och den sista trailern beräknas lämna arenan cirka klockan 03.15 på natten.
Då ska jag ta en runda för att släcka, packa handdukar som jag ska ta med tillbaka till hotellet vi hyr det av, och larma på... sen slutar jag cirka 03.30... efter en arbetsdag på 21,5 timmar.

 

Och då blir det tomt.

Då är projektet över.

Speakeruppdrag i Degerfors på lördagen.

Speakeruppdrag i Kil på söndagen.
Arbetsdag efter "semestern" på måndagen - och livet rullar vidare som att inget har hänt.

Men det har det.

Mitt största event hittills är du avslutat och förhoppningsvis är huvudproduktionen, artisterna, musikerna, crew och alla mina funktionärer nöjda med min insats.

Det vet jag först klockan 03.30 den 19 augusti - då Sannerudsvallen ser ut som dagen före konserten.

 

Oavsett hur det går så är det både spännande och en inspirerande utmaning att arbeta med en så här stor produktion.

 

 

// Dennis

För drygt en vecka sedan var jag och Anette till Läckö Slott utanför Lidköping - både för att se konserten men, för min del, främst för att reka inför vad som komma skall.
Den 18 augusti, om dryga veckan, landar turnécirkusen i Kil och DÅ är det skarpt läge.

Dygnet kommer bli lååååååångt men troligen inte så jobbigt för det kommer finnas något att göra hela tiden.
Jag arbetar från 06.00-03.30, det vill säga 21,5 timme plus restid.

 

Jag är redo.

 

Diggiloo öppnar entréerna till Sannerudsvallen klockan 17.00, showen startar 19.00.
Biljetter hittar du HÄR.

 

Under den gångna helgen hade jag en viktig roll när den första upplagan av 11-åringarnas cup i fotboll spelades på Mörmons IP, Skoghall.
Läs om och statistik från tuneringen HÄR.