Fam Johansson-Hall-Rosendahl

En vanlig stressig dag

Kategori: Barn & Familj


En stressig dag på jobbet.


Lovisa och Sanna sprang till skolan, ettan respektive nian.
Sanna har fått engelska som läxa och Lovisa fick sin första
läxa någonsin - en läsläxa som ska vara klar på fredag.


Även Hugo rusade till skolan, tvåan går han i och ingen
läxa där ännu.


Noah och Anette har fyllt ytterligare lådor i dag. Snart kan vi
flytta och ändå återstår det ett par månader innan vi faktiskt
gör det.


I dag skrev vi på lånepapper inför husköpet.


I dag skrev vi kontrakt på huset. Säljarna,
vi och mäklaren. I mitten på november går
flytten.


På Toyota hämtade vi vår bil som varit hos "bildoktorn" - igen.
När jag åkte hem var det fortfarande samma fel. Så bilen, den nya,
får snart träffa "bildoktorn" - igen. Kan det vara femte gången?



På vintern är det oftast halkigare på vägarna än på sommaren, det
tänkte Toyota på...


... och bjöd oss på begagnade vinterdäck.
Såklart även som lite plåster på såren då
den nyköpta bilen fått åka till "bildoktorn"
så många gånger. En rejäl slant sparade
vi jublandes där.


Hemma fortsätter förberedelserna inför visningen. På agendan i dag
stod bland annat gräsklippning - av 57 meter högt gräs. Det gick trögt.


Räkningarna skulle ju också skickas.
Alltid lika "roligt".


I natt sover man förmodligen väldigt, väldigt skönt. Dagens höjdare:
Vi har skrivit hus-kontrakt!

// Dennis

Vi ska flytta

Kategori: Barn & Familj

I torsdags, den 25 augusti, vann vi budgivningen.
I lördags, den 27 augusti, började vi packa inför flytten och visningen.
Först ut var kontoret, som förmodligen var minst 1/3-del av hela bostadsrättshuset.
I mitten av november flyttar vi in i nya huset.
Med andra ord: Som vanligt snabba ryck!


I lördags morse, tidigt, såg det ut så här i kontors- och multimediadelen.
Foto: Dennis.


Efter frukost började jag hugga i. Och nej, jag ville inte ha med bilden
men Anette insisterade. Visserligen är den symbolisk för vad som
komma skall. Vi ska flytta till hus! Foto: Anette.


Hallen fylldes under dagen med över 20 lådor, bokhyllor, cd-hyllor,
skrivbord, databord etc. etc. Foto: Dennis.


Efter midnatt såg kontorsdelen ut så här. Inför visningen flyttas såklart
datorn undan. Vi är på gång! Foto: Dennis.

// Dennis

Nu börjar vi packa för flytt! :-)

Kategori: Barn & Familj

dsc_1451 (MMS)

Nu börjar vi packa för flytt! :-)

Bubbelkväll

Kategori: Barn & Familj

I dag, torsdagen den 25 augusti 2011, vann vi budgivningen om ett hus på rätt sida gränsvägen på ön.
Det var en härlig känsla och hela familjen jublade.
Vi firade med middag ute och på kvällen hälldes det upp lite bubbel.


Bubbel-firande för vunnen budgivning.


Badrummet, mer visar vi inte ännu - inget är påskrivet ännu.

// Dennis och Anette

Ps. Min underbara fru har en del bilder tagna på lilla goa Noah som hon har lovat att visa för er här på bloggen. Med lite tur ser du dem från och med fredagen.

Noah kryper - på film

Kategori: Barn & Familj

Nu finns filmen på Noah som tar sig framåt över golvet.
Filmen spelades in måndagen den 22 augusti 2011.



Foto: Anette
YouTube: Dennis

"True Talent"

Kategori: Film & Musik

En klar hit.
Äntligen något vettigt av TV 3.
Hoppas bara programmet inte sjunker i kvalité längre fram.
Än så länge är TV 3 inte i närheten av TV 4-programmet Idol - det är svårt att toppa men ett klart sevärt alternativ i "True Talent".
Sänds på TV 3, åtminstone under de första veckorna, tisdagar, onsdagar och torsdagar klockan 20.00.



// Dennis

Lite förflutet

Kategori: Barn & Familj

Bjuder lite på det förflutna livet. Ett helt annat liv än det jag har i dag och som jag "bytte till" för dryga sex år sedan när lillan föddes.
Som bäst blev jag fotbollstränare i division 2 damer, förbundskapten för distriktslaget och förbundstränarutbildningen med Steg 3 (seniorfotboll) som topp.
Ibland kan jag känna suget efter hetluften på den gröna mattan men oftast inte.
Jag var fotbollstränare mellan 1990 (började som 15-åring) och 2005 samt grundade fotbolls- och bordtennisföreningen IF Kil den 8 oktober 1992 - en förening som i dag har två damlag samt sex flicklag från senior division 3 och division 4 till flickor åtta år. 1994 utsågs jag till "Årets ungdomsledare i Värmland" vid förbundets årsmöte som hölls på Fröding Hotel och från 1993 har "min" inomhusturnering IF Kil Cup spelats varje år i december (bland annat har Kim Källström spelat turneringen).
För 21 år sedan kunde det se ut så här under Halmstadslägret (Elitflicklägret)......


Jag har bilden hemma men denna bild är från Värmlands FF's FB-sida.

// Dennis

Noah är en Little Liver

Kategori: Barn & Familj

dsc_1445 (MMS)

Äntligen beviset! Little Liver och rätt tutte :-)

Nu tar sig Noah framåt

Kategori: Barn & Familj

I dag hände det!
Lilla goa Noah kröp, hasade sig, drog sig - you name it - framåt en bra bit över golvet.
Hela tiden efter klockan 18, tills dess han inte orkade mer - sånna där duktiga saker tar på krafterna.
Och han har fokus inställt på saker han vill hämta, främst tutten.
Vi filmade och har försökt lägga upp filmen, utan att lyckas.
Detta fortsätter vi att försöka med, så att vi får visa hur duktig Noah har varit i dag.
(Måndagen den 22 augusti 2011)



// Dennis och Anette

Milstolpe: Börja första klass

Kategori: Barn & Familj

dsc_1442 (MMS)

I dag, måndagen den 22 augusti 2011, hade Lovisa sin första skoldag. De hade fått egen bänk med lock, pennor, kritor, sudd, pennvässare, målarbok etc. Lovisa tyckte det var en rolig och spännande dag - hennes första riktiga skoldag. I dag började samtidigt Hugo i tvåan och Sanna i nian. // Dennis

Härligt kroppsspråk Noah

Kategori: Barn & Familj

Jag hade lite tur och fångade Noah i olika underbara miner/kroppsspråk.
Rätt sköna bilder, tycker jag själv. :-)







// Dennis

Nygifta: Lördagen den 20 augusti 2011

Kategori: Barn & Familj

Lördagen den 20 augusti 2011 gifte sig Anettes storasyster Carina Hall med sin Håkan Svensson hemma i trädgården.
Det var en vacker ceremoni och lagom till vigseln slutade det att regna och resten av kvällen fortsatte trevligt med grillat och mysig stämning.
Carina heter numera Hall Svensson medan Håkan kort och gott heter Svensson.
Grattis till brudparet!


Brudparet.


Nygifta.


Brudbukett och brudens vigselring.


Föräldrarna: Bosse, Caty, Lennart och Eva.


Sönerna med flickvänner: Frida, Victor, Oscar och Hanna.


Tjocka släkten: Marie, Fredrik, Caty, Frida, Victor, Claes, Eva-Lena, Bosse,
Carina, Håkan, Oscar, Hugo, Hanna, Lovisa, Anette, Noah, Dennis, Eva,
Sanna och Lennart.

// Dennis

Och nu har vi sett Studenternas IP (16:28)

Kategori: Barn & Familj

dsc_1437 (MMS)

Och nu har vi sett Studenternas IP (16:28)

Klara. Nu fika och hemresa :-) (16:00)

Kategori: Barn & Familj

dsc_1436 (MMS)

Klara. Nu fika och hemresa :-) (16:00)

Muskelmätning med nålen var inte lika "rol...

Kategori: Barn & Familj

dsc_1432 (MMS)

Muskelmätning med nålen var inte lika "roligt" (15:48)

Provade nerverna i båda benen och en arm -...

Kategori: Barn & Familj

dsc_1431 (MMS)

Provade nerverna i båda benen och en arm - kändes mer på vissa ställen men inte så jättefarligt (15:17)

Nu är det dags :-) (14:55)

Kategori: Barn & Familj

dsc_1429 (MMS)

Nu är det dags :-) (14:55)

Väntrummet på Akademiska (14.14)

Kategori: Barn & Familj

dsc_1428 (MMS)

Väntrummet på Akademiska (14.14)

Väldigt snygg jacka

Kategori: Barn & Familj

Visst är det en sjukt snygg jacka?
Vad tycker du?





Jackan känns väldigt mycket jag, tycker i alla fall jag. :-)

// Dennis

Gåstolen är en fröjd för Noah

Kategori: Barn & Familj

Noah har fått en gåstol av mormor och morfar.
En röd fin gåstol med ratt och andra roliga grejer som låter.
Faktiskt så låter Noah lite bilaktig när han hankar sig fram sakta men säkert över golvet.
Han är som vanligt glad - även om han har fått en egenhet i att "spotta" eller liknande när han "pratar".
Förmodligen är det lite häftigt att göra så.

I måndags var Noah på BVC och gick återigen igenom "besiktningen".
Han är nu 67 centimeter lång och väger åtta kilo.
Utvecklingskurvan följer han exemplariskt.







// Dennis

Full i bus

Kategori: Barn & Familj


Kolla den blicken... snacka om medveten. Hugo skulle plocka upp leksaker till Noah och då passade han på att rycka tag i kalufsen.


Låtsashosta tillhör favvobuset just nu. Lyckades fånga eländet på bild... Går inte att se att han är söt i vanliga fall här inte.


Idag har vi varit till BVC och vägt "oss". Med alla dubbelhakor och goa veck är Noah nu uppe i 8 kg. Följer alla kurvor exemplariskt. Problemet just nu är den "riktiga" maten, det är vidrigt äckligt tycker Noah. När jag ger honom ser han ganska chockad ut, ser ut som han undrar vad sjutton jag håller på med. Men mellan kväljningarna är det rätt kul ändå, verkar han tycka... Ska försöka att fånga även detta fenomen på bild.

Kram på er // Anette

Hjärta för Liverpool

Kategori: Barn & Familj

dsc_1425 (MMS)

Äntligen är fotbollssäsongen i gång! Visserligen fick "vi" (Liverpool) bara 1-1 i premiären på Anfield - men vi krigar vidare! :-)

Liverpool tur och retur - del 6 av 6

Kategori: Krönika

I dag ger jag dig del 6 av 6.
Fram till matchstart, Liverpool-Sunderland i dag, har jag att berättat ett minne varje dag från min drömresa som jag gjorde i oktober 2009.
Nu följer sista delen:


Den matchbiljetten hade jag i 20 år drömt om att få hålla i. Jag fick
plats på sektion KH, rad ett (närmast spelet med andra ord) och plats
nummer 55 (mitt turnummer är 5, dubbel tur alltså).
Foto: Dennis Johansson Hall
.

Del 6:
Söndagen den 25 oktober 2009.
Spelarna var på plats.
Området kring Anfield var inte längre en "krigszon", det var ett myller av fans.
Liverpoolfans överallt.
Det sjöngs, viftades med flaggor och skålades i pint.
Två timmar till matchstart och det var en fantastisk stämning runt arenan.
Eftersom jag inte ville missa någonting var jag en av de första som var inne på Anfields läktare - som visserligen fylldes på ganska snabbt.
Jublet steg när spelarna gjorde entré inför uppvärmningen.
Liverpool värmde upp på fel sida jämfört med var jag hade min sittplats - jag smög mig bort mot dem.
Nu var jag bara meter i från mina hjältar, den enda jag saknade var Steven Gerrard som inte kunde delta på grund av skada. I stället hade jag naturligtvis störst fokus på Fernando Torres.
Manchester United värmde upp på andra sidan och en boll rann över på Liverpools sida. Istället för att sparka tillbaka bollen fick Wayne Rooney springa och hämta densamma. Jag var mindre än en halvmeter i från Rooney när han plockade upp bollen. Jag vägrade att ta en bild av honom, han vägrade att ta i hand med en Liverpoolsupporter - mig.
Spelarna gick tillbaka till omklädningsrummen.
Nu var det bara dryga kvarten kvar till drömmatchen jag drömt om i drygt 20 år.
Barclay's Premier League-låten började dåna i högtalarna och spelarna gjorde entré till ett öronbedövande jubel.
Jag var en av de som skrek - såklart.
United's fans, 3 000 stycken, skanderade "United, United, United".
Sen var det dags.
Jag kände rysningarna i kroppen, jag visste vad som var på gång.
Det var dags för ett av de ögonblick som gjort att jag så länge drömt om detta så länge.
Ur högtalarna hördes nu:
"When you walk through the storm, hold your head up high......"
På stora matcher på tv hade jag höjt ljudet och lyssnat, njutit och ibland längtat så mycket att jag fällt någon tår.
Nu var jag på plats.
På plats på Anfield Road i Liverpool.
Ljudvolymen när dryga 41 000 Liverpoolfans synkroniserat sjunger "You'll never walk alone" är den mest fantastiska kör jag någonsin hört.
Det var öronbedövande.
Det var häftigt.
Det var magiskt.
Och jag var med och sjöng.
Det går inte att beskriva känslan jag hade, den måste upplevas av var och en själva.
Jag blev blödig i alla fall.
Äntligen var jag där och fick uppleva "You'll never walk alone" på plats.
Minuter jag aldrig kommer att glömma.
Förmodligen det näst häftigaste jag varit med om (förutom barnen), se min inspelning av upplevelsen HÄR, men höj ljudet för att känna av.
Det häftigaste kommer jag till senare i texten.
Drömmatchen var i gång och stämningen på läktarna var sjukt häftig.
I närheten av mig satt "Agda 80+" och var så häftig. Tanten engagerade sig i allt och skällde på den assisterande domaren varje gång han sprang förbi oss. Det var det ultimata beviset på vad fotbollen betyder och förbrödrar, hon var helt vansinnig tanten - och jag skrattade.
Efter en mållös men långt i från chansfattig första halvlek hände det mesta i andra akten.
Anfield Road, City of Liverpool, Matchminut 65
Yossi Benayoun fick bollen på mittplanen och växelspelade med holländaren Dirk Kuyt innan israelen släppte bollen på djupet. Bollen borrade sig igenom United-försvaret mot målkungen Fernando Torres.
Spanjoren fick genast en av världens bästa backar, Rio Ferdinand, i hasorna men behöll snabbheten, balansen och ryckte förbi United-spelaren.
Jag och hela Anfield halvreste oss upp och började hest få fram något slags skrik - då vi anade vad som höll på att hända. Allt gick så oerhört snabbt från Benayoun till Kuyt och till Torres friläge. Världsmålvakten Edwin van der Saar mötte Torres kraftfulla löpning framför "The Kop".
Fernando Torres kunde inte hindras av Ferdinand eller van der Saar utan dundrade bollen stenhårt upp i nättaket.
Anfield exploderade.
Jag exploderade.
Mina armar sträcktes rakt upp i luften, händerna knöts hårt och där stod jag i säkert en minut och bara skrek rakt ut.
Hela Anfield, utom drygt 3 000 åskådare (officiell publiksiffra var 44 188), bara skrek, skrek och skrek.
Det var så sjukt häftigt.
Utan tvekan det häftigaste jag upplevt (se ovan)!
Då gick det upp för mig vad Torres mål betydde för mig personligen.
Min dröm hade uppfyllts - till tre punkter.
Liverpool hade på hemmaplan, inför denna fanatiska publik, tagit ledningen mot största av rivaler - Manchester United.
Och jag var på plats.
Det blev för mycket även denna gång.
Jag grät glädjetårar.
Känslan i kroppen var så häftig.
Att få vara där när det hände.
Magnifik avslutning
Efter målet väntade en kamp utan dess lika på planen.
Det var inte längre en fotbollsmatch, det var krig.
På planen och på läktarna var folk som tokiga.
Det var häftigt.
Domaren hade lagt till sex minuter efter alla skador som skulle ses om.
Och i just den 96:e matchminuten frispelades inbytta fransmannen David N'Gog och rullade kallt in 2-0 bakom van der Saar.
Jublet över att matchen i det läget säkrades visste inga gränser.
Liverpoolmålvakten Pepe Reina tog en 90-meterslöpning och var först framme hos N'Gog för att fira målet och segern med honom - framför ett helt galet "The Kop".
Min drömresa var fullbordad.
Det var magnifikt häftigt hela vägen.
Hela resan.
Utan tvekan det häftigaste jag varit med om inom fotboll - världens största idrott.
Magiskt fantastiskt!

 


Skövdekillarna Magnus Green och Jerry Johansson gjorde också sitt
första besök på Anfield. De satt något högre upp på läktaren än vad
jag gjorde. Publikvärden tog bilden.
Fotoägare: Dennis Johansson Hall
.


Torres var givetvis i stort fokus redan under uppvärmningen. I den här
bilden återfinns alla tre spelarna som var inblandade i hemmalagets
och Torres 1-0-mål i 65:e minuten.


Härliga, mäktiga och fantastiska "The Kop".
Foto: Dennis Johansson Hall.


Precis före matchstart. Spelarna stod i det här läget uppställda i spelar-
tunneln och "The Kop" och Uniteds fans tävlade om vilka som hördes
mest. Stämningen var sjukt mäktig.
Foto: Dennis Johansson Hall
.


Matchen startade och Evra tog hand om Torres omgående. Gult kort
såklart. Foto: Dennis Johansson Hall
.


Matchens första hörna lades vid mitt hörn. Aurelio tog hand om den.
Foto: Dennis Johansson Hall.


Strax efter att Liverpool tagit ledningen med 1-0 fick United och O'Shea
inkast vid mig. Då passade Canal Plus på att zooma in och jag hade
precis gjort som alla andra - och sagt ett och annat till Unitedspelaren.
Foto: Dennis Johansson Hall.


Flygräddslan var för ögonblicket bortblåst när jag tidigt dagen efter
drömmatchen åkte hemöver. Rädslan byttes ut mot ett härligt leende,
drömresan/drömmatchen kunde inte ha varit bättre. Och vi vann med
2-0 mot ärkerivalen Manchester United.
Foto: Dennis Johansson Hall.

Hoppas du gillat att läsa minnena, trots att du inte har kommenterat. NU laddar i alla fall jag för premiären i Premier League 2011/2012.

Med vänliga fotbollshälsningar

// Dennis

I dag, lördagen den 13 augusti, är det ligapremiär i engelska Premier League och LIVERPOOL FC tar emot Sunderland på Anfield klockan 16 (visas på bland annat på Viasat Fotboll).

Liverpool tur och retur - del 5 av 6

Kategori: Krönika

I dag ger jag dig del 5 av 6.
Fram till matchstart kommer jag att berätta ett minne varje dag från min drömresa som jag gjorde i oktober 2009.

Del 5:
Söndagen den 25 oktober 2009.
Den stora dagen.
Matchdagen.
Klockan 14.00 lokal tid (klockan 15.00 i Sverige) var det avspark på Anfield.
LIVERPOOL FC - MANCHESTER UNITED
En av fotbollsvärldens största fotbollsmatcher på klubb- och liganivå.
Ett riktigt klassiskt rivalitetsmöte mellan städerna som bara ligger cirka fem mil i från varandra.
Redan när jag vaknade var jag laddad för match.
Det var ett härligt pirr i kroppen.
I dag var den dagen jag hade längtat efter i dryga tjugo (!) år.
Det var mäktigt.
Det var mäktigt att vakna upp och veta att i dag är det den dagen - i dag är det Liverpool mot Manchester United på Anfield.
Och.
Jag skulle dit.
Det var så sjukt spännande.
Redan vid niotiden tog jag buss nummer 17 mot Anfield.
Jag skulle inte missa någonting av supportrarnas uppladdning.
På klassiska puben "The Albert" visste jag sedan researchen att väldigt många "The Kop-anhängare" samlades inför matchen. Jag visste också att i dag skulle det bli sjukt mycket folk även på puben (det är det säkert varje match), så det gällde att vara där i god tid.
Jag var tidig och redan vid öppnandet av puben blev det knökat där inne. Jag var en av dem. En pint beställde jag för att delta i uppladdningen precis som alla andra. Det sjöngs ramsor jag aldrig tidigare hört. Jag visste att jag var rätt för det sjöngs om Liverpool och alla hade Liverpoolkläder på sig. Det var en häftig syn som jag lite på avstånd sög in och begrundade och beundrade. Jag var en i gänget, en i Liverpoolgänget - det var häftigt.
(texten fortsätter under bilderna)


Klassiska "The Albert". Foto: Dennis Johansson Hall.


Festfesten inför den stora matchen hade sin början inne på klassiska
puben "The Albert". Foto: Dennis Johansson Hall
.

Efter "The Albert" tog jag mig till den delen av arenan dit spelarbussarna skulle komma rullandes. Även vip-gästerna. Kenny Dalglish, Bobby Charlton, Sami Hyppiää, Ian Rush... ja de var många som gick precis intill mig till den speciella vip-entrén. När spelarbussarna kom kom också poliserna och vakterna i massor. Det var hundar och ridande polis - det var ett jäkla säkerhetspådrag kan man säga. Spelarna, främst Liverpoolspelarna, togs emot som hjältar av alla som hade samlats för att bevittna entrén.
Att se Rafael Benitez, Pepe Reina, Fernando Torres med flera stiga ur bussen och rusa in under Anfields läktare var en sjuk upplevelse. Det var som att se galna fans tråna efter stora filmstjärnor.
Spelarna var våra hjältar.
Och.
Mina hjältar.
Nu var det bara två timmar kvar till matchstart och spänningen steg med att spelarna gjort entré till omklädningsrummen.
Det var ett härligt nervpirr som spred sig i kroppen.
Jag var där.
Snart skulle jag se Liverpool-Manchester United.
20 år hade jag väntat.
20 år!


King Kenny. Kenny Dalglish, till vänster, var ännu inte manager för LFC.
Foto: Dennis Johansson Hall
.


Sir Bobby Charlton. Foto: Dennis Johansson Hall.


Liverpools dåvarande stora stjärna, jämte Steven Gerrard, Fernando
Torres klev ur spelarbussen inför massivt publikjubel.
Foto: Dennis Johansson Hall
.

I del 6 i morgon, lördag, har vi kommit till det spännande slutet - matchen: Liverpool-Manchester United!

// Dennis

På lördag är det seriepremiär i Premier League och Liverpool tar emot Sunderland på Anfield klockan 16 (visas på bland annat på Viasat Fotboll).

Liverpool tur och retur - del 4 av 6

Kategori: Krönika

I dag ger jag dig del 4 av 6.
Fram till matchstart kommer jag att berätta ett minne varje dag från min drömresa som jag gjorde i oktober 2009.

Del 4:
Efter den magnifika lilla rundturen inne på Anfield gick jag vidare till Liverpool FC:s museum. Det var en häftig upplevelse för ett Liverpoolhjärta att skåda.
Där fanns orginalmatchtröjor från väldigt många årgångar, där fanns bilder, pokaler, spelares skor och herrans mycket mer.
2005 vann Liverpool den klassiska Champions League-finalen i Istanbul mot italienska AC Milan. Matchen blev klassisk (för dig som inte vet) på grund av att Liverpool låg i underläge med hela 3-0 efter 45 minuter och gjorde en fantastisk vändning i andra halvleken. The Reds vann halvleken med 3-0 och matchen togs till en mållös men verkligen inte chansfattig förlängning. Straffar fick avgöra och där var Liverpool starkast.
Jag minns att jag förmodligen skrek så mycket att de som sov (de som inte gillar fotboll med andra ord) i Kil garanterat vaknade allihop. Det var en sjuk match att skåda - det tyckte även de som sett finalen med neutrala ögon. Hundratusentals fans mötte upp spelarna och ledarna när de vid hemkomsten åkte kortege genom stadens gator.
På museumet fanns matchbollen, där fanns Xavi Alonsos skor som han använde i finalen, där fanns medaljen och givetvis stod även pokalen snyggt uppställd i en monter. Så nära en Champions League-titel har jag aldrig tidigare varit.
(texten fortsätter under bilderna)


Guldmedaljen 2005.
Foto: Dennis Johansson Hall.


Uefa Champions League-pokalen från segern 2005. En svensk
tjej tog den här bilden åt mig.
Fotoägare: Dennis Johansson Hall.


Matchbollen CL-finalen 2005.
Foto: Dennis Johansson Hall.


Lagkapten Steven Gerrard lyfter titeln mot Istanbuls himmel i maj 2005.
Liverpool tog sin femte seger i Europacupen/Champions League och
fick därmed behålla pokalen.


Jamie Carragher (född 28/1 1978) och lagkapten Steven Gerrard
(född 30/5 1980). Båda uppväxta i trakterna kring Liverpool och båda
med Liverpool FC som sin moderklubb. Här är det riktiga hjärtat i laget.


Hundratusentals människor samlades längs gatorna när hjältarna kom
tillbaka från Istanbul efter att ha besegrat Milan efter straffar i den mest
dramatiska fotbollsmatch som någonsin spelats.


Efter att jag varit inne på arenan, inne på museumet och använt mitt "svarta bälte" i shopping i supportershoppen så tog jag buss nummer 17 mot centrum igen.
Jag gjorde staden.
Besökte bland annat Disney Store och gissa vad - det fanns ett par supportershoppar i centrum också.
Jag besökte dem också (vilket kanske inte var någon större skräll) och inhandlade mer grejer. Grejer jag förmodligen hade missat på det första stället och som var "livsnödvändiga".
Efter någon timme på stan drog jag mig så sakta ner mot Merseyside (floden heter Mersey River) och strosade runt på shoppingcentrumet "Albert Dock".
En mysig plats på jorden.
När jag kände mig klar tog jag några kliv bort till Queens Dock, där mitt hotell så mysigt hade placerats.
Det blev lite paus innan jag hängde på svenskgänget till en restaurang för en svensk supporterträff.
Under kvällen besökte jag/vi (några svenska Liverpoolfans) Jamie Carraghers sportbar (Carra har Liverpool som moderklubb och är en 33-årig backrese med väldigt stort klubbhjärta).


Foto: Dennis Johansson Hall.


Albert Dock. Foto: Dennis Johansson Hall.


Mersey River med ett hangarfartyg som lade till ett par dagar innan
jag kom till Liverpool. Foto: Dennis Johansson Hall.



Foto: Dennis Johansson Hall.


Mitt i city. Foto: Dennis Johansson Hall.

I del 5 i morgon, fredag, har vi kommit till matchdagen - dagen med stort D på drömresan!

// Dennis

På lördag är det seriepremiär i Premier League och Liverpool tar emot Sunderland på Anfield klockan 16 (visas på bland annat på Viasat Fotboll).

Liverpool tur och retur - del 3 av 6

Kategori: Krönika

I dag ger jag dig del 3 av 6.
Fram till matchstart kommer jag att berätta ett minne varje dag från min drömresa som jag gjorde i oktober 2009.

Del 3:
Under min promenad runt om arenan (Anfield) så fick jag se det där som jag bara hade sett på tv tidigare.
På andra sidan, sett från The Kop, kom jag till monumentet till minne av offren vid Hillsboroughkatastrofen den 15 april 1989.
Under en match på Sheffield-arenan klämdes 96 Liverpoolsupporters tragiskt till döds (766 personer skadades). Offren var mellan 10-67 år gamla.
Efter katastrofen fylldes arenan Hillsboroughs gräsmatta med blommor, kort, mjukisdjur med mera - på Anfield hölls "gudstjänst och minnesstund" inför fulla läktare.
Liverpool FC och dess supportrar blev än mer förenade med varandra - världen över.
Dagarna innan jag kom till monumentet intill the Shankly gates (läs mer nedan) hade det hållits en minnesstund, då det var 20 år sedan katastrofen hände.
På marken låg kort där det stod (på engelska såklart):
"Mamma, jag glömmer dig aldrig"
"Du fattas mig"
"Saknar dig så oerhört mycket"
etc. etc.
Där fanns också blomarrangemang. Jättefina blomarrangemang gjorda som bokstäver, där det stod: "Mum", "Dad", "Granny" etc.
Att se detta, läsa detta, läsa alla namnen på monumentet blev ett känsligt ögonblick.
Jag blev kvar på platsen väldigt länge och läste på kort, tittade på foton, läste namn och åldrar på monumentet och kände mig som en i Liverpoolfamiljen.
Jag vill minnas att jag grät hela tiden.
Det var ett ögonblick som för alltid kommer finnas med i mina tankar.
De bilderna jag fick med mig på näthinnan kommer jag alltid kunna plocka fram och titta på igen.
Det var fasansfullt, hemskt men ändå så vackert, rogivande och fantastiskt.
Jag minns också att jag riktade mig mot monumentet, utan att egentligen tänka igenom det först, det bara blev så och jag sa till alla namnen på en gång:
"You'll never walk alone"
(texten fortsätter under bilderna)


Tidningarna slog upp den här bilden stort dagen efter katastrofen på
Hillsborough den 15 april 1989. 96 Liverpoolsupportrar klämdes till döds.
Efter katastrofen beslutades det att världens fotbollsarenor skulle ta bort
kravallstaketen och ståplatsläktarna byggdes om till sittplats.


Närstående, supportrar världen över, Liverpool och hela fotbollsvärlden
sörjer de 96 personer som förlorade livet på Hillsborough 1989.


Ett hav av blommor och annat fyllde Anfields gräsmatta dagarna efter
katastrofen på Hillsborough i Sheffield.


Läs ovanstående bildtext.


Allt berättas i texten ovan. Läs den gärna igen.
Foto: Dennis Johansson Hall.


YNWA. Några fransmän tog bilden åt mig.
Foto: Dennis Johansson Hall.

Bredvid monumentet är porten som uppkallats efter den legendariske managern William Shankly (mer känd som Bill Shankly, född den 2 september 1913 och död den 29 september 1981).
"The Shankly Gate".
Det är porten som lagens spelarbussar åker igenom inför matcherna. Det är också porten där alla personer som ska besöka vip-läktaren åker igenom.
Det var Bill Shankly som skapade Liverpools storhetstid. Han satte bland annat upp en tavla i spelartunneln (den väg spelarna tar från omklädningsrum till matchplanen) där det står "This is Anfield" tillsammans med klubbmärket.
De orden skulle tala om för motståndarlaget att på Anfield finns det inte mycket att hämta, här är det Liverppol och dess supportrar som regerar. Men också en påminnelse till de egna spelarna om att med Liverpools klubbmärke på bröstet så spelar man med hjärta för laget och dess supporters.
Bill Shankly står staty utanför The Kop.
Legendaren är också känd för flera citat:
"En del människor tror att fotboll är en fråga om liv och död. Jag avskyr den inställningen. Jag kan försäkra er om att det är mycket allvarligare än så."
(texten fortsätter under bilderna)


Legendaren Bill Shankly står utanför Anfield och vid
ingången till den mäktigt stora supportershoppen. En
engelskman förevigade.
Foto: Dennis Johansson Hall.


Hemmaspelarna tar på tavlan på vägen ut till matcherna. Bortalagets
spelare blundar. "This is Anfield"

När jag först stigit av buss nummer 17 och samlat mig lite så gick jag direkt till Liverpools kansli och köpte en biljett till arenarundturen och till Liverpool FC:s museum. Oturligt nog var det dagen före match så jag fick inte besöka omklädningsrummen. Så var reglerna.
Men in på arenan fick jag komma, men det var någon timme kvar till den rundturen - jag hann in i Liverpools supportershop på Anfield.
Paradiset.
Magnifikt.
Det var en gigantisk shop med hur mycket kläder, väskor och prylar som helst.
Behöver jag säga att jag trivdes väldigt mycket?
Jag handlade för över 4 000 svenska kronor (men det var det budgeterat inför resan, supportergrejer för maximalt 5 000 kronor).
Det blev tröjor, shorts, matchminnesgrejer, kläder och leksaker till Lovisa, muggar, tavlor, vimplar - oj, vad roligt det var (snacka om svart bälte i shopping).
Tiden sprang i väg väldigt fort och det blev dags att ta sig in på rundturen inne på Anfield.
Det var riktigt nervigt och spännande innan portarna slogs upp för oss.
En guide visade oss runt (beträdde man den magiska gräsmatten skulle man bli arresterad).
När vi kom till The Kop och jag klev upp på läktaren blev jag blödig igen.
Jag började återigen gråta.
Men den här gången lite i smyg men tårarna rann.
Äntligen var jag på The Kop.
The Kop på Anfield Road.
Jag var där dit jag längtat i över 20 år.
Det var så häftigt att få stå på den här arenan.
Att få stå på Anfield Road - i Liverpool.


Oerhört stort ögonblick. Jag står i foten av "The Kop" och i bakgrunden
syns läktaren som jag skulle befinna mig på dagen efter.
En nordirländare förevigade ögonblicket åt mig.
Foto: Dennis Johansson Hall.

I del 4 i morgon, torsdag, får du följa med mig på vad som hände sen.

// Dennis


Några citat av Bill Shankly, den legendariske managern för Liverpool FC:
* Skulle Everton spelat på bakgården, hade jag dragit för rullgardinen.
* När du får bollen vill jag att du ska göra några gubbar o dundra in den i nätet, precis som du brukade göra i Bury," sa Shankly. Lindsay svarade: "Det var inte jag, det var Bobby Kerr." Då vände Shankly sig mot Bob Paisley och sade: "Herregud Bob, vi har värvat fel spelare.
* Om du vill spela för Liverpool måste du vara beredd att springa genom en tegelvägg och komma ut och slåss på andra sidan.
* Där finns två lag i Liverpool...Liverpool och Liverpools reserver.
* Liverpool var gjort för mig, och jag var gjord för Liverpool.
* När jag inte har något bättre att göra så gillar jag att kolla ner i ligatabellen, för att se hur Everton ligger till i år.
* Så du säger att den här grabben har fotboll i blodet? Synd att det inte har runnit ner i fötterna på honom

På lördag är det seriepremiär i Premier League och Liverpool tar emot Sunderland på Anfield klockan 16 (visas på bland annat på Viasat Fotboll).

Liverpool tur och retur - del 2 av 6

Kategori: Krönika

I dag ger jag dig del 2 av 6.
På lördag är det seriepremiär i Premier League och Liverpool tar emot Sunderland på Anfield klockan 16 (visas på bland annat på Viasat Fotboll).
Fram till matchstart kommer jag att berätta ett minne varje dag från min drömresa som jag gjorde i oktober 2009.
Jag kan också tillägga att jag bjudit på fler bilder i del 1 än vad som fanns med från början.

Del 2:
Klockan hade hunnit dra sig mot åtta på fredagskvällen den 23 oktober 2009, när Ryan Air-planet svängde in över Liverpool och John Lennon Airport.
Redan samma kväll var jag ute på stan och såg mig omkring, som du kunde läsa om i del 1.
Först vid 3-tiden på morgonen hade jag kommit tillbaka till hotellet.
Och trots den sena timmen var jag bestämd på att inte sova bort tiden i Liverpool, så redan vid 8-tiden lördagen den 24 oktober (dagen före gameday) var jag på benen.
Planen var att se så mycket som möjligt, så länge jag orkade och jag gick mot Albert Dock där busstationen Queens Square Bus Station låg.
Det var bara några minuter bort från mitt hotell.
Jag letade upp vilken buss som skulle ta mig till Anfield-området, där Liverpools hemmaarena Anfield Road ligger.
När jag steg på buss nummer 17 fick jag rysningar i hela kroppen - det var en häftig känsla.
Om bara några minuter skulle jag få se den arenan jag redan som smågrabb drömt om att få vara på sedan Liverpool FC:s storhetstid på 1980-talet.
Bussen tog en del onödiga (i mitt tycke, även om det var en liten form av sightsing) svängar genom stan, åkte igenom stadsdelen Everton (lokalkonkurrenten på fotbollsplanen heter Everton) innan en röst i bussens högtalare plötsligt säger "Anfield Road" - var är arenan?
Vi åkte på rätt sunkiga gator med tillsynes krigshärjade hus med plankor där det skulle sitta fönsterrutor. Utanför ett av husen stod en flicka och hoppade hopprep och längre bort stod en pojke med en fotboll vid fötterna. Det var beviset för att det faktiskt bor människor i dessa hus.
Så, som en uppenbarelse, dök ena kortsidan av arenan fram genom bussfönstret och buss nummer 17 stannade.
Den delen av arenan som man först såg var klassiska "The Kop", den arenadel där hejaklacken har stått i alla år, den arenadelen jag hade drömt om att få vara på - sedan 1980-talet. Arenadelen till höger om "The Kop" heter "Centenary Stand" och var den läktaren som jag hade fått plats på, till vänster om "The Kop" heter långsidan "Main Stand" och är den läktardelen där spelarbänkarna och vip-platserna är placerade och mitt emot "The Kop", bortre kortsidan, är "Anfield Road Stand" där bland annat bortalagets fans placeras med 3 000 platser.
Jag klev av bussen och blev stilla en lång, lång stund.
Det var ett ögonblick jag ville suga in ordentligt - jag till och med nöp mig i armen, vill jag minnas.
Jag var där.
Jag var i Liverpool.
Jag var vid mitt andra hem.
Jag var utanför Anfield Road.
Äntligen!

I del 3, i morgon onsdag, blir det ordentligt känsloladdat.


Buss nummer 17 mot Anfield Road. Foto: Dennis Johansson Hall.


Området kring Anfield känns som en krigszon. Jag gick runt ensam i
kvarteren för att se mig omkring, känslan var rädsla nästan hela tiden.
Bilen vittnar om att det bor folk i de här husen och jag såg folk gå ut
genom dörrarna. Foto: Dennis Johansson Hall.


Bildtext överflödig. Foto: Dennis Johansson Hall.


Jag nöp mig i armen när jag stod här och bara njöt av utsikten. Jag
var framme, jag var "hemma" och jag var nära till tårar.
Foto: Dennis Johansson Hall.


En irländare fick hjälpa mig att föreviga ögonblicket.
Fotoägare: Dennis Johansson Hall.

// Dennis

Liverpool tur och retur - del 1 av 6

Kategori: Krönika

På lördag är det seriepremiär i Premier League och Liverpool tar emot Sunderland på Anfield klockan 16 (visas på bland annat på Viasat Fotboll).
Fram till matchstart kommer jag att berätta ett minne varje dag från min drömresa som jag gjorde i oktober 2009.
I dag ger jag del 1 av 6.

Del 1:
Liverpool är inte bara fotboll.
Det är väldigt mycket musik också.
Inte minst väldigt mycket The Beatles.
På stan kan man se flera gula u-båtar och flera av gatorna är rena musikstråk.
The Beatles har förmodligen hjälpt till att göra två gator rejält kända. Abbey Road, den kända LP-plattan där beatlarna går över ett övergångsställe på omslaget. Abbey Road är en gata i nordvästra London. Ännu mer känd är förmodligen Mathew Street i centrala Liverpool, där bland annat superkända källarklubben The Cavern Club har sitt säte.
The Beatles Shop finns det ett par av i staden och en av dem är gigantiskt stor - det finns allt, allt som har med Paul McCartney, John Lennon, Ringo Starr och George Harrison att göra.
Det var riktigt häftigt att inspireras och njuta av stämningen på musikens gator.
Flera av pubarna i stan var helt The Beatles-influerade. Det var tavlor, glas, inredning och musik - allt var The Beatles.
Befinner man sig i Liverpool går man inte obermärkt igenom staden utan att uppleva The Beatles storhet.
Det är en njutning.
The Beatles första spelning i Sverige genomfördes i nuvarande Sundstagymnasiets aula den 25 oktober 1963 (ja det är faktiskt sant), exakt på dagen 46 år innan min stora drömmatch på Anfield.

I del 2, i morgon, ger jag dig "Buss nummer 17 från Queen Square Bus Station".


På den här lilla scenen på The Cavern Club slog The Beatles igenom
en gång i tiden. Man kan läsa alla bandnamnen på väggen på de band
som har spelat på scenen.Jag har också stått på den scenen.
Foto: Dennis Johansson Hall.


Jag och en svensk Liverpoolsupporter från någonstans i vårt avlånga
land besökte The Cavern Club fredagen den 23 oktober 2009.
Foto: Dennis Johansson Hall (en engelsk herre tog en bild med min kamera).


Väggdekor på The Cavern Club. Foto: Dennis Johansson Hall.


På väg ner i källaren där The Cavern Club finns. Flera trappor ner.
Foto: Dennis Johansson Hall.


Intill The Cavern Club ligger The Cavern Pub, som är helt fristående
sin större storebror. Foto: Dennis Johansson Hall.


Mathew Street. Resten kan du om du läst texten ovan.
Foto: Dennis Johansson Hall.


Världens största The Beatles-shop. Foto: Dennis Johansson Hall.


Året var 1969 när LP:n "Abbey Road" släpptes. Gatan ligger i nordvästra London,
känd för "Abbey Road studios", The Beatles favoritstudio.

// Dennis

"Hallå där, där har jag inte munnen"

Kategori: Barn & Familj

dsc_1421 (MMS)

Storaste storasyster, Sanna, matar mig med gröt - behöver jag säga att det är första gången? säger Noah :-)

Noah och hans välling

Kategori: Barn & Familj

dsc_1416 (MMS)

Noah och hans välling

Säkert genrep - men ingen titel den här säsongen

Kategori: Fotboll

På lördagskvällen genrepade Liverpool inför kommande helgs ligapremiär. Hemma på Anfield vann The Reds en säker seger med 2-0 mot spanska Valencia (målen inprickade av Carroll och Kuyt).
King-Kenny (Dalglish) luftade väldigt många spelare och Liverpool gjorde en stabil insats mot spanjorerna.
Men.
"Vi" har sjukt långt kvar till den storhetstid som "vi" hade under 1980-talet och i början av 1990-talet.
Inget talar för att Liverpool kommer ta hem någon titel i år heller - "vi" har tillexempel aldrig vunnit Premier League.
Den här säsongen spelar Liverpool inte i Europacuperna och det innebär att allt fokus borde kunna läggas på ligan och de inhemska cuperna (FA-cupen och Carling Cup/Ligacupen).
Störst chans till en pokal under säsongen ser jag att vi har i just cuperna - förmodligen största chansen i Ligacupen.
Men.
Jag tycker ändå att fokus bör ligga på topp fyra, det vill säga en av de engelska platserna i Champions League under säsongen 2012/2013.
Vinner Liverpool ligan den här säsongen kommer jag att tatuera in klubbmärket på den vänstra överarmen - det är förmodligen bara en ligatitel som skulle få mig till att märka kroppen för gott.


Premiär, Premier League:
Lördagen den 13 augusti 2011
Klockan 16:00
LIVERPOOL - Sunderland
TV: Viasat Fotboll

// Dennis

Inbrott mitt på blanka dagen

Kategori: Barn & Familj

Det är ju fördjävligt!
Min kompis fick passagerarrutan inslagen och trots att hans laptop var noga gömd tog tjuven/tjuvarna den med sig.
Detta hände mitt på dagen, mitt bland massor av andra bilar, mitt under en fotbollscup på Våxnäs.
Mitt på dagen!
Någon måste ju ha sett något, kan man tycka?
Om du sett något berätta det för Polisen: 114 14.
Nu finns det säkert någon moraltant/moralgubbe där ute som säger att man inte ska ha värdesaker kvar i bilen.
Jag säger: GE F..N I ANDRAS SAKER!
Inte nog med att bilen förstördes alltså - datorn, den ganska nyinköpta, stals ju också.


Min kompis bil lördagen den 6 augusti 2011.

// Dennis

Debut på Stora Valla och fotboll

Kategori: Barn & Familj

dsc_1413 (MMS)

Noah och Hugo gjorde debut på Stora Valla och fotbollsarenan under lördagen. Hugo fick dessutom på innerplanen dra vinstlotten i lotteriet inför 3 336 åskådare. Degerfors förlorade dock till Åtvidaberg med 1-2. // Dennis

Diggiloo i Karlstad 2011 (många bilder)

Kategori: Film & Musik

Fredagen den 5 augusti kom turnén Diggiloo till Karlstad och Sandgrundsudden.
Jag och frugan var på plats och sammanlagt tog jag ungefär 1 250 bilder på showen.
Här är några av dem:


Charlotte Perelli och Magnus Carlsson.


Linda Pritchard.


Jessica Andersson (Charlotte Perrelli i gult).


Kvällens kung: Thomas Di Leva.


Kvällens drottning: Linda Bengtzing (med "hemmaplan").


Magnus Carlsson.


Charlotte Perrelli.


Magnus Johansson.


Hilda Stenmalm.


Dansarna Lisa Stadell och Jennie Larsson.


Diggiloogeneralen himself: Lasse Holm.


Linda Bengtzing.


Humorinslagen var få men fanns. Magnus Carlsson och Magnus Johansson.


Lisa Stadell, Jessica Andersson och Jennie Larsson.


Thomas Di Leva pratade om fruktbarhet.


Magnus Carlsson visade upp sina danstakter tillsammans med
Let's Dance-vinnaren 2011, Jessica Andersson.


Thomas Di Leva.


Jessica Andersson som "Lady Gaga".


Linda Bengtzing som "Lady Gaga".


Magnus Carlsson.


Charlotte Perrelli.


Linda Bengtzing, Charlotte Perrelli och Jessica Andersson.


Magnus Carlsson.


Charlotte Perrelli (bakom syns Jessica Andersson).


Linda Bengtzing.


Frugan Anette Johansson Hall var helt inne i showen, såpass mycket
att hon inte ens märkte att jag reste mig upp för att fotografera.
Stark trea (kanske en fyra) var Anettes betyg.
Jag ger en klar fyra - som jag grundar på hur proffsig showen är.

// Dennis

(Ps. Låna gärna någon/några av ovanstående bilder men tala om var de kommer i från......
FOTO: Dennis Johansson Hall )
Kommentera gärna bilderna...

Diggiloo. Vi var där! :-)

Kategori: Barn & Familj

dsc_1409 (MMS)

Diggiloo. Vi var där! :-)

Underbara dagar

Kategori: Barn & Familj

Underbar vecka på Mörudden blev det. Massor av sol och bad. Dagens lunch har blivit serverad på stranden i matlådor av pappa, oförskämt lyxigt. I början av veckan släppte det ordentligt för Hugo med simningen, det var underbart att se hur stolt han blev. Det känns som jag kommer klara vintern bättre nu.

Underbara sol!


Noah har njutit i skuggan.


Mellan baden har det lästs böcker....


..... och målats.


Här kämpades det i timmar innan kedjan lossnade.


Ormjakt blev det också.

// Anette

Mosad besökare på vår gata. Hujedamej.

Kategori: Barn & Familj

dsc_1394 (MMS)

Mosad besökare på vår gata. Hujedamej.

Sommar, sommar, sommar....

Kategori: Barn & Familj

En riktig hit att bada, tycker Noah.
Noah njuter på Mörudden på dagarna.

// Anette

I dag hade Hugo fixat Guldgrodan

Kategori: Barn & Familj

Anette och Hugo (och Noah) har tillbringat nästan hela dagen nere på Mörudden.
Och Hugo har tränat och tränat, övat och övat på sina simtag.
Han har till och med lärt sig simma ryggsim och flyta på egen hand.
När jag kom hem från jobbet åkte vi direkt tillbaka till Mörudden, för självklart skulle det visas.
Och det var hur bra som helst.
Jättefina ben- och armtag.
Hugo vågade sig på att prova på djupt vatten och tio meter var inga som helst problem - före den här veckans slut så har han minst klarat 25 meter på djupt vatten och lärt sig hoppa från bryggan, även det på djupt vatten.
Det, hoppet, är det enda moment han har kvar att bevisa för sig själv för att klara av att ta Guldgrodan.
När han klarat 25 meter finns det inga gränser längre, då är det bara orken som bestämmer hur långt han vill simma.



// Dennis