Fam Johansson-Hall-Rosendahl

Igår fick vi äntligen till det! Min goa vän och fd granne Ingegerd var på besök. Hugo var överlycklig, som han har väntat. Det var som igår när vi träffades, även om det var.... ja, hur längesen var det egentligen? Nåt år i alla fall. Konstigt hur det är med vissa, det är bara lätt och bekvämt. Vi lovade att inte tappa kontakten igen, vi sa att jag skulle ta cykeln till henne någon dag och ta "ett" glas vin. Det ser jag fram emot! Energikick.

Barnläkaren på CSK ringde igår, Hugo ska göra muskeltester och se om musklerna avger något ämne, vad fattade jag inte, men huvudsaken är att de vet. Han ska även ta blodprover efter han har haft mycket fysisk aktivitet och har ont. Kommer inte bli kul att framkalla det, men vi får göra det måste göras. Genproverna skulle ju också tas om, men det görs i samma veva. De skickar remisser till alla besök. Och under hösten ska vi till barnhabiliteringen och dra igång sjukgymnastik och säkert lite annat. Det kommer att bli bra. Känns som jag behöver övertyga mig själv lite...

Barnen MÅSTE få varsitt rum, helvetet bröt ut igår kväll. Det är synd om dem, båda två. Det är ingen av dem som får det utrymme de behöver och de får inte sina behov tillfredsställda. Så, vad vi behöver: 7-8 rum och kök för en miljon inom Hammarlundens upptagningsområde. Hahaha, den var riktigt kul! Innan det händer har helvetet frysit till is. Nej, nu ska jag inte vara sån. Under har skett! Titta på Noah!

Idag har jag skjutsat älsklingen till jobbet, han har "dödat" två bilar nu. Enligt honom själv i alla fall. Jag tror det var försök till självmord, kanske går att återuppliva en av dem. Tid hos bildoktorn måste beställas.

Åh nej... jag måste vara så där huslig idag. Det är inte min starka sida. Jag måste BAKA, Hugos klass ska sälja bröd på regnskogsbasaren. Det är bara att bita ihop och kladda på.

Att bröllopsplaneringen går åt pipsvängen är bara en underdrift. Vi har inte gjort någonting på... jättelänge. Den 18 juni närmar sig med STORMSTEG. Men det löser sig nog, vi får vara effektiva veckan innan. Kyrkan är bokad, det är ju det viktigaste.

Älsklingen har köpt biljetter till Prima Donnor en fars som spelas i Mariebergsskogen. Det ska bli himla skoj. Sedan är det annat på gång också som inte är riktigt klart om det blir av än. Det blir spännande att se, återkommer om det.

Fick just höra att det är en överraskning på gång i slutet av semestern också. Tycker om överraskningar!

Idag ser Lovisa ut som en prinsessa, Sanna gjorde mängder med flätor igår kväll på henne. Hugo tittade med stora ögon "Vad fin du är" och klappade försiktigt på håret. Det sista jag sa till henne när hon klev ur bilen vid skolan var: "Nu springer du ifrån killarna idag!" Hon sken som en sol, hon kände sig så fin.

// Anette

Kommande helg spelas junior-SM i pingis i Värmland.
Idrottshuset i residentstaden är skådeplatsen.
256 spelare från hela landet kommer att göra upp om åtta guldmedaljer, fyra i singel och fyra i dubbel.

I början av förra året fick jag frågan om jag ville ta hand om evenemanget.
Nu är vi framme vid målet.
På söndag vid klockan 16 är det sista prisutdelningen.
Efter det vet vi alla hur det gått.

Mest spänd är jag inför invigningen, där jag känner att jag har en central roll bland annat som speaker och att hålla i programmet. Invigningen börjar klockan 17.12 (just det, tolv minuter över fem).

Hur kunde jag hamna i detta - också?
Ja, ibland undrar jag med.

Föreningen hade pratat om mig sedan tidigare och när jag var på ett journalistuppdrag och skrev om en av deras elitseriematcher i början av 2010 så frågade de om jag ville.
Jag bestämde mig inte direkt utan funderade ett par veckor.
Senare hamnade jag på USM i Helsingborg, som åskådare och för att reka deras tävling - inför Karlstadstävlingen fjorton månader senare.

Sedan tidigare har jag främst arrangerat fotbollsturneringar, musikfestivaler etc.
Men faktiskt även bordtennistävlingar.
1992 bildade jag Idrottsföreningen Kil (den 8 oktober klockan 20.00) och då pingisklubben i orten legat nere några år tog jag med bordtennis som en sektion i klubben. Fotboll var såklart den andra sektionen.
Tidigt arrangerade jag både "Bästa fyran", till en början Kilsuttagningen men senare även länsfinalen och till slut regionsfinalen (tävlingen innan finalspelet som det året hölls i samband med senior-VM som spelades i Scandinavium i Göteborg). På fotbollssidan startade jag 1993 en inomhuscup som av tradition spelats i december och då främst i mellandagarna. Den cupen har spelats varje år sedan dess med en topp på 128 lag säsongen 1995 (bl.a. har landslagets Kim Källström spelat cupen, då i Göteborgslaget BK Häcken).
Än i dag lever både fotbollssektionen (i dag med åtta dam- och flicklag) och bordtennissektionen (som bl.a. har ett herrlag i seriespel).

Men den här gången gäller det junior-SM i bordtennis.
Fredag till söndag.
Start 13 maj klockan 09.00.

// Dennis

         

Nu börjar musikfesten som alla älskar att kritisera men där alla ändå vill veta hur det gick.
10/5 21.00 SVT 1: Semifinal 1.
12/5 21.00 SVT 1: Semifinal 2 med Eric Saade och "Popular".
14/5 21.00 SVT 1: FINAL.

Heja Sverige!

Sanna hade i dag Värmlandslagsläger, hela dagen. Det hade gått ganska bra, tyckte hon.
Och Hugo var hos Anton på 8-årskalas. Det var jätteroligt, tyckte han.

Dom rör på sig våra barn, hela tiden.

Anette gjorde en monsterinsats i dag och befann sig överallt och lite till.
Jag var på Tingvalla och jobbade. Ytterst tacksam för att älsklingen filmade Lovisas dansuppvisning.
Det var med stolthet jag tittade på filmen.
Den 21 maj får jag också chansen att se uppvisningen - då det blir show i Skoghalls centrum på utomhusscenen.

// Dennis

Kvart i fem igår morse styrde vi Volvon mot Stockholm. Då hade morfar kommit för att ta hand om Noah och köra Lovisa till skolan. Sanna gjorde frukost till Lovisa, såg till att hon kom iordning och bytte blöja på Noah.

Vi kom fram före nio, så vi hann att fika och fota lite innan det var dags att gå till Endokrinologiavdelningen. Vid tio-tiden kom vi in och Hugo fick hela kroppen mätt på millimetern av Syster Lo. Hon sög tag i Dennis och skulle mäta honom också innan vi hann att hejda henne och säga att Dennis inte är hans biologiska pappa. Jag hade krymt 2 mm... på längden, hmmm, tur att hon inte mätte bredden.

Sedan blev vi lotsade till ortopediavdelningen, där blev vi välkomnade av ett enormt läkarteam. Det var tur att en av läkarna kom ut innan och förvarnade oss för annars hade vi nog blivit lite chockade. Åtta läkare fanns på plats, bara för Hugos skull, det var tillväxtläkare, barnläkare, ortopeder, röntgenläkare, jag har säkert missat någon också. Det kändes otroligt skönt att bli tagen på så stort allvar och att Hugo får den hjälpen han förtjänar. De hade tittat på röntgenbilderna, det var den enda informationen de hade fått.

Vi fick börja med att berätta hela bakgrunden, sedan visade de röntgenbilderna och förklarade vad det hade för teori. Troligen är det Multipel Epifyseal Dysplasi Typ 4 (M.E.D. - typ 4). Sedan undersökte de honom grundligt, Hugo skötte sig exemplariskt. Diagnosen som han troligen har är genetisk, den kommer från både mig och hans pappa. Osannorlik otur... De kommer att fastställa diagnosen genom blodprov på både mig, Hugo och hans pappa. Så vidare för provtagning och fotografering. Provtagningen gick galant, även utan bedövningsplåster. Efter fotograferingen fick vi äntligen åka, då hade klockan hunnit bli nästan två.

Hungriga i magen åkte vi till Solna Centrum och käkade. Vi hittade jättefina skor till Hugo att ha på bröllopet och diadem och pärlor till mitt hår.

Vi stannade till i Enköping på väg hem och tog en snabbfika hos Hugo och Sannas faster och kusin. Det var mysigt att se dem och Hugo bara älskar dem. Det är kärlek.

Vi var hemma vid åtta efter en lång, lång dag.

Lovisa hade varit på första utomhusträningen med fotbollen, farmor och farfar kom och skjutsade henne. Sanna hade sin träning med sitt nya Helltongäng och morfar skjutsade henne. Mormor var hemma och tog hand om Noah.

Alla hjälptes åt för att Hugos skull. Tack alla för all hjälp vi får!

Kram // Anette