Fam Johansson-Hall-Rosendahl

 

// Dennis

1993 mellan 27-30 december spelades den första upplagan av IF Kil Cup.

Samma datum gäller än i dag, 2013.

Det var jag som startade cupen och var därmed cupgeneral då som nu.

Så här spelas årets turnering:

(läs mer: www.laget.se/ifkilcup )

27/12: F15/98, F13/00 och F10/03.

28/12: F14/99 och F12/01.

29/12: Damer.

30/12: F8-9/04-05.

Natten till den 27/12 har jag inte sovit en blund - och somnar jag nu så vaknar jag inte före lunch. Jag ska vara på plats i sporthallen klockan 06.45, då det är kickoff för den första turneringen, F03, klockan 08.00.

Jag tror att prisutdelningen för den sista cupen för dagen är beräknad till ca 20.30... det blir en Mycket lång dag... och fyradagarscup.

Men det kommer också ge mig möjligheten att tänka, analysera och dricka kaffe - massor av kaffe... hur ska jag annars orka 1,5-dygna utan sömn.

Jag såg mycket fram emot årets cup - men dagen före ändrade mycket.

Nu ser jag mest fram emot den 30/12 ca klockan 15, för då är IF Kil Cup 2013 över och jag kan blicka framåt mot 2014.

Året 2013 har varit minst sagt innehållsrikt, och med många drömmar. En av dessa drömmar lägger jag på is, det kommer räknas in fler innan tolvslaget, det kan alla räkna med.

Nu väntar inte bara fyra dagar som cupgeneral, det vore för lite att tänka på... det ska också analyseras... och analyseras mera.

Ha nu en riktigt bra julhelg!

En liten julesvängom!

Vilken lördag!

Full fart på Lovisas födelsedagskalas på Leklandet. Mat och presenter i discorummet.

Lovisa lekte mest med Vanja - äntligen träffades de igen, det märks att de gillar varandra! Totalt var det tio nioåringar som härjade runt och hade jätteroligt!

Han har varit manager/tränare i bl.a. Degerfors, IFK Göteborg (UEFA-cupguld 1982), Benfica, Sampdoria, Lazio, Manchester City och Englands landslag.

En otrolig resa!

// Dennis

I dag firade vi Lovisa som fyllde nio år!

Stora tjejen!

// Dennis

Äntligen!
En liten dröm gick i uppfyllelse i går, fredagen den 13 december.
Jag fick debutera som radiopratare och valde dessutom musik till hela programmet - som pågick i fyra timmar.
Skitkul.

 

I torsdags var jag konferencier på Degerfors IF:s fotbollsgala "Julshowen".
Bilderna nedan är tagna av John Persson (så sno inte bilderna från bloggen, om du nu skulle vilja det!).

Jag råkade av en händelse vara med på ganska många av de 91 publicerade bilderna från kvällen, du får dem här:

Nu har julalstret nedan kommit upp på väggen i vårt hem - då är julen välkommen!

Denna tavla kanske egentligen inte är så märkvärdig för dina ögon - men för mig är den extremt viktig, nästan lika viktig som att risgrynsgröt ska ätas den 20 december varje år. Tavlan har en historia bakom sig och därför är den mycket viktig för mig.

Den har blivit lite av en symbol för julen för mig.

Morfar hade den alltid på väggen där han bodde innan han lämnade jordelivet, den skulle sen kastas bort - men jag protesterade och fick behålla den. Efter det ska den upp på väggen, för att minnas, för att den är vacker - och en symbol för julen... min jul.

Vilken kraft det är i den vackra röda färgen, vilket lyft... inte bara för detta rum utan för hela nedre delen av huset.

Åtminstone känner jag så.

Och tycker om det.

Ny tomte på sin hyllplats i köket, en likadan står och vakar på ekskåpet i vardagsrummet.

Jag tyckte de såg ut att vara "Anette-smak" så de "råkades" köpes in för några dagar sedan.

Vackert lyser ljusen vid denna tid (ni som läser detta: GLÖM INTE ATT BLÅSA UT ERA LJUS!).

Och här står han...

... och här står de!

Vi är redo att ta emot julen med öppna armar - vi har det riktigt fint! :-)


Vår lilla goa tomtenisse hade Luciafirande på dagis under torsdagen.

Handbollstjejerna från söndagens poolspel på Ilanda.

På söndag är det dags igen - på hemmaplan.

Blir det ligaseger i vår - då blir det ännu större fest - en dröm att få vara på plats och uppleva det, OM vi vinner.

// Dennis

En dag på jobbet ser olika ut nästan varje dag.

Den här onsdagen till exempel... då var det inte smörknivreportage utan statsministern som gällde.
Ja, inte hela dagen, men ändå.
Det varierar kan man säga.

 

Kvart i tio var jag på plats utanför polishuset i Karlstad - för att ta ankomstbild.

Väntan blev till en halvtimme, eftersom statsministern var en kvart sen.

Sen tog det några få sekunder så hade Fredde tillsammans med två stora starka pojkar farit förbi... jag likande det vid att vara åskådare på Tour de France, cykeltävlingen som rankas till världens största och där åskådarna står i upp emot åtta timmar i väntan på att se cyklisterna och sin favorit. När de väl kommer tar det några få sekunder - sen är de borta och i värsta fall var favoriten inklämd i klungan.
Säpo tog in statsministern genom polishusets ytterdörr i en oerhörd hastighet - sen var de borta och pressekreteraren sa till oss i media att vänta (jag och två personer från TT).

 

Långa minuter väntade... det blev 60 minuter innan något hände... då hade hela den värmländska pressen samlats inne i polishusets vänthall. Vi var så många att folk som skulle besöka polisen vände i dörren i tron att kön var enorm.
Värmlandsbygden och TT var först på plats, TT med reporter och fotograf. Sen rullade det på... Sveriges Radio, SVT, TV4, NWT, VF... ja... all värmländsk media var på plats.
Kul, då jag sällan möter "kollegorna" nu för tiden... idel kända ansikten (nästan).

 

När vi väl fick träffa statsministern var turordningen som alltid TT och TV i första hand, sen radio och skrivande journalister - eftersom vår tidning var minst av de som var på plats fick jag ta i hand med Fredde sist av alla.
Med nervös inledning fortsatte det riktigt bra. Jag hann med två frågor med oerhört proffsiga och långa svar tillsammans med statsministern - sen bröt pressekreteraren intervjun.
Det är vid dessa tillfällen det är med fördel att använda sig av diktafon - desto mer ord får man av personen man intervjuar.

 

Minuter senare rullade Fredde med livvakterna, presspersonerna han hade med sig vidare från polishuset.

 

På 2,5 timme hann jag med fyra minuters intervju och en massa fotografering, nedan bjuder jag på bilder.

Ja, just det ja... jag hjälpte TT med att mobilfilma deras två första frågor - som de sedan minuten senare lade ut i etern. Naturligtvis gratis... men frågan är om jag får fotobyline (hahaha).

 

Så kan en helt vanlig arbetsdag som journalist te sig...

 

Arbete i Storfors i går, måndag.
Jag plockade upp Hugo utanför skolan vid kvart över två och sen drog vi på grabbeftermiddag.
Vi var inte hemma förrän klockan 20.

Jag intervjuade fler personer och tog hur mycket bilder som helst - plus nätverkade för kommande reportage.
Hugo... ja han sprang runt och letade gratisgodis och pepparkakor.
Han blev bästis med glöggbordet - för där stod det ingen så det var bara att ta för sig. Hugo till och med serverade en av mina intervjupersoner.

För ett par år sedan var han verkligen inte lika tuff som han är i dag, en stor utveckling.
Han har numera inga som helst problem att ge sig i väg på egna utflykter och social är han också - han pratade tavlor med en kvinna så hon blev imponerad. Hugo pratade detaljer, som vilken journalist som helst.

 

Det var Centrumfesten i Storfors i går.
Alla var ute - kändes det som.
Affärerna var öppna och Kulturhuset var knökat med folk.
Där var det julmarknad, loppis, utställningar och mässa - och luftgevärskytte.
Den lille parveln var grym på att skjuta.
Tior och nior på i stort sett varje skott.
Hur enkelt som helst.
Hans braiga resultat gjorde att jag inte ens vågade provskjuta - han var för bra.

 

Sen delade biblioteket ut gratisböcker - och två tokiga grabbar samlade på sig mer än två kartonger med fina böcker. Mycket historia bakom de böckerna, men om vi kommer läsa dem... förmodligen inte.

 

Men en rolig eftermiddag/kväll hade vi - i Storfors... där det händer!

 

// Dennis

Under måndagen hålls Centrumfesten i Storfors och naturligtvis är jag där i min yrkesroll för att bevaka vad som händer på landsbygden.

Men den här gången blir det annorlunda - jag får sällskap!

Hugo hänger med och bland annat ska han få prova på luftgevärsskytte som föreningen i Storfors låter besökarna göra - samtidigt som jag passar på att göra reportage.

Min förhoppning är att hinna med mängder av "möten" för att skapa ett bredare nätverk på orten.
Och... vad roligt att slippa åka själv den här gången! :-)

 

Julen nära även på Segel.

Vi har det hur mysigt som helst.

Utanför ytterdörren hänger en vacker lysande grangirland.

På ekskåpet har den 120 centimeter höga granen fått plats - årets gran för att slippa se Noah riva den annars ordinarie granen. Kulor i grenen har den inte fått än, det tar kidsen hand om närmare jul.

I fönstren lyser ljusstakarna och i vardagsrummets mot-vägen-fönstret hänger den nya fina julstjärnan.
Altanen är upplyst med ljusslingor, levande ljus och naturligtvis har även tomtarna börjat titta fram.

Adventsljuset, det första tändes i morse och julsångerna har börjat rulla i högtalarna.

Snart är det jul igen! :-)

 

 

// Dennis

I dag springer Noah utan blöja för att vi testar om han kan gå på pottan.

Kissa har gått bra tidigare - och i dag var det nummer två-premiär på pottan.

Vår stora lilla pojke!

Japp, första advent-ljuset lyser och grabben ränner på pottan.

Och torkades av papps med papper - det är en milstolpe det! 😃