Fam Johansson-Hall-Rosendahl

Nu är det första diplomet hemma!

Anette var i Stockholm under torsdagen och avlade prov för att godkännas - och det var definitivt ingen tvekan om diplomering.

Det är coolt!

Nu kan hon titulera sig mindfulnessinstruktör.

Och det är bara början det.

De personer som inte besöker Anette när hon öppnat sin lokal i februari gör stora misstag - det är hos Anette de kommer hitta sig själva och bli hela igen.

Det är fakta som jag är helt säker på.

Vi är många som tror på dig min fru - och vi vet att du kommer lyckas!

Bara genom att du vågade ta steget till en så stor förändring i livet visar vilken målmedvetenhet du har - och det kommer dina patienter att få extremt stor nytta av i framtiden.

 

STORT GRATTIS TILL DIN FÖRSTA DIPLOMERING - VI ÄR STOLTA ÖVER DIG!!!

(Dennis, Sanna, Hugo, Lovisa, Noah, mormor, morfar, farmor, farfar och säkert även hunden Pebbels skriver under)

 

Scousers.
Det är ett populärt smeknamn på personer från staden Liverpool i nordvästra England och det kommer från den dialekt man talar i området som kallas scouse.

När en äkta Liverpoolbo börjar tala med dialekt, scouse, är det nästan omöjligt att förstå vad de säger - till och med för engelsmännen själva.

Hur blir det då för mig och min knackiga engelska? Visserligen förstår jag bättre än jag kan tala språket, men när jag är i Liverpool och frågar en äkta ortsbo om t.ex. vägen kan jag nästan inte förstå.

När de talar med dialekt är det inte bara en svår engelska att översätta begripligt - det går otroligt fort också. Det är nästan så att radiosportens Lasse Granqvist ligger i lä (visserligen förstår man när Lasse pratar men han är expert på att hitta orden och referera snabbt).

 

I dag blev det dock klart - jag måste vässa min scouse accent och jag måste göra det på en vecka.

 

När jag började titta på Tipsextra på 1980-talet och förälskade mig i Liverpool FC var det främst en spelare jag hade särskilt gott hjärta till. Pojkrummet var tapetserat av Liverpoolbilder och i synnerhet var det en walesare som stack ut ur mängden, inte bara för sin mustasch, Ian Rush.

Ian Rush var den stora målskytten och gjorde i snitt 0,52 mål per match, det vill säga, han gjorde mål i minst varannan match under sina 660 matcher i Liverpooltröjan.

När jag var sådär 9-10 år gammal kände mamma en fotograf (minns inte vem han var). Han ordnade fram äkta svartvita sportfoton åt mig, bland annat minns jag en rallybild tydligt men vem som körde bilen har jag svagare minne av, jag tror att det ha varit den nyligen avlidna svenska rallystjärna Erik "Karlsson på taket".
Men det viktigaste fotot var en bild tagen på Anfield med min stora idol Ian Rush.
Med tanke på hur jag minns hur bilderna fraktades till mig och vad de föreställde var det ett stort och lyckligt ögonblick. Jag var bra mallig i skolan dagen efter, det minns jag också.

 

Nu är jag drygt 30 år äldre och är fortfarande lika förälskad i klubben Liverpool FC.

Och!!!

Om en vecka får jag träffa min stora idol från barnsben - öga mot öga, handskakande, selfietagande, autografskrivande... men kanske häftigast av allt... jag ska intervjua Ian Rush i spelartunneln i direkt anslutning till omklädningsrummen i Friends Arena.

 

Där kunde detta blogginlägg ha varit slut, men icke...

 

Direkt efter mitt möte med Rush får jag chansen att intervjua nästa stora idol från Liverpool FC. Det var nämligen så att efter målkungen Rush kom en ny målkung, som dessutom var från Liverpool, Robbie "Gud" Fowler.
Inte ens Steven Gerrard har fått smeknamnet "Gud" av fansen på Anfield, Robbie Fowler hade den statusen. Han spelade inte lika många matcher som Rush, ungefär hälften så många, men han hade även han ett fantastiskt målsnitt, 0,5 mål per match.
Personligen håller jag en träff med Rush högre än en träff med Fowler med tanke på den betydelse Rush hade för mig under min uppväxt och hur mycket jag såg upp till honom.
Men.
Att samma kväll få till personliga, exklusiva och enskilda intervjuer med Ian Rush och Robbie "Gud" Fowler till min kommande bok är makalöst stort.
Kanske mitt livs största fotbollshändelse hittills (då konkurrerar det bland annat med min första resa till Anfield och Liverpool).

 

Direkt efter legendmatchen på Friends Arena, Liverpool FC-Manchester United, torsdagen den 3 september händer detta.

Wow!

Jag kan inte ens fatta, ta in, att jag lyckats få till detta.
Wow!
Wow!

Wow!

 

 

Helltons spelschema i Elitserien damer 2015/2016: HÄR.

 

Ett blogginlägg som indelats i tre delar, läs vidare:

 

I dag beställde jag en distansutbildning för att utveckla mitt skrivande.
Mitt mål är högt uppsatt och jag är i dag inte tillräckligt bra och behöver därför utveckling. Det får jag inte som anställd och inte heller bara genom att tro att jag kan bli bättre - jag måste göra något åt det.

Därför kändes det rätt att satsa på en distansutbildning över ett år.

 

Hittade en liten film från nyår 2013 😃:

// Dennis

Nu här hon hemma igen efter att ha varit frånvarande sedan kvällen den 9 augusti - haveri av växellåda.

Stort tack till farmor och farfar som hjälpte till att få hem henne - det hade blivit oerhört svettigt annars.

STORT TACK!

 

 

Sedan i måndags har vi haft denna nya Hyundai i40 till låns från Avis (med hjälp av försäkringsbolaget).

"Skapligt" skön bil att köra!

Och "skapligt" snygg bil dessutom!

 

Plötsligt stod det förbundskaptenens namn i inkorgen.

Detta skedde exakt klockan 12:12 i dag (fredag).

Han hade tagit sig tid att först läsa mitt mejl och sedan också svara på det - riktigt stort!

Där höjdes naturligtvis Erik ytterligare i graderna hos mig.

Han visade att han bryr sig, inte bara om Zlatan och de andra gossarna utan även bryr sig om oss på gräsrotsnivå.

Vad vi pratat om... det berättar jag inte här... inte i dag åtminstone... kanske längre fram!?

Stort Erik, stort!

 

Idag står jag i Kil med stolthet. Dennis tar emot pris för Årets Föreningspersonlighet. Priset går till helt rätt person, en förebild och eldsjäl. Många gånger står jag och gapar av förundran över drivet och engagemanget för fotbollsklubben IF Kil. Timmar, dagar, veckor och månader ägnas till att skapa de bästa förutsättningarna för dessa fotbollsspelande tjejerna i Kil. // Anette 

Att arrangera saker tar på krafterna.

Men det är både otroligt roligt och otroligt lärorikt.

Inte minst lär man sig hur andra människor är och hur de agerar i liknande situationer som jag själv kanske utsätts för.

Hur det finns människor som tar på sig en roll men inte löser det den tagit till sig.

Andra kanske, de är få, erbjuder sig att göra mer än de åtagit sig.

Men kanske mest inser jag att hur viktigt det är med team och att det finns en stark ledare.

Min stora brist som ledare är att delegera och att lita på folk. Men det där med att lita på folk är svårt när det inte rapporteras in som det ska, till exempel via e-post.

Dock är jag oerhört nöjd och stolt över hur våra två landskamper genomfördes - med toppbetyg båda gångerna från högsta makt (Svenska Fotbollförbundet).

Men jag är trött nu.

Mycket trött.

Jag har fått jobba oerhört hårt under veckan.

Dessutom har jag varit speaker på våra matcher plus ytterligare tre landskamper. Och den som inte tror att det tar på kropp och psyke att vara speaker under "press" har fel.
För att inte prata om alla förberedelser inför uppdragen.

Nej, det enda folk ser och hör är de få minuterna man hörs på en arena - övriga 5-10 timmar per match är det ingen som lägger märke till.

Men som sagt... det är både roligt, spännande och ärofyllt att få uppdragen.

Under avslutningsdagen, i söndags, hade jag både bronsmatchen som evenemangsansvarig, speaker, musikansvarig och resultatrapportering, samt finalen som speaker - två tunga landskamper på en dag.

Och på hemvägen gick bilen sönder.

Jag blev ståendes i skogen.

Oerhört trött.

Men, men, så blev det...

... nu är jag utan bil.

 

I går var det en magisk kväll i Kil.

Perfekt väder.

Okej med folk.

Bra fotboll med många skickliga individer.

Otroligt fin inmarsch.

Jag var på arenan mer än nio timmar före matchstart. Jag gick runt och fixade, njöt och laddade på mitt sätt - helt utan stress, bara harmoni (lite stressad blev jag när inte alla andra nyckelpersoner dök upp på utsatt tid, men inte mycket).

Vi fick toppbetyg av SvFF och nu ser jag fram emot nästa event som arrangemangsansvarig, speaker, musik-, liverapporterings- och matchklockaansvarig - söndagens bronsmatch som startar klockan 12.00.

Efteråt åker jag direkt till Sunne för att ta hand om mikrofonen i finalen (start 17). Så på söndag kör jag två matcher, två landskamper.

Men i morgon fredag gäller speakeruppdrag i gruppspelets största match, mötet mellan Sverige-USA.

Jobbig men rolig och spännande vecka detta.

Och på onsdag ska jag tydligen få något pris i Kil.

Under tisdagen spelades de första fyra landskamperna i åttanationsturneringen Nordisk Pojk P16.

Jag var speaker på Tingvalla i Karlstad och fick se Polen besegra Finland med 2-0 inför ynkliga (!) 156 åskådare.

Onsdagen bjuder på spänning deluxe när jag som evenemangsansvarig även ska se till att arrangemanget genomförs i absolut toppklass.

På Sannerudsvallen spelar Norge-Finland och förutom helhetsansvaret är jag speaker m.m.

Lovisa ska också vara med, hon håller en finsk landslagsspelare i handen under inmarschen.

Kom före kvart i sex så ser du även den fina inmarschen.

Jag, jag är på plats redan klockan 09.00.

Supertaggad!

// Dennis