Fam Johansson-Hall-Rosendahl

Men det behöver ju inte betyda att man inte kan vara med lite iaf, när syskonen har vattenkrig.

Ibland, ganska ofta, får man ju hjärnsläpp i affären. Hade nog 40 ägg i kylen nu. Vad gör man då? Jo man sätter barnen i jobb. Lovisa, Hugo och Sanna har bakat massor med muffins. Tror det är lite för mycket ägg i smeten, men det ser gott ut ändå!

Att åka rutchkana med näsan först i gruset, är ingen jättebra idé.

Det har varit en lugn och skön midsommarhelg. Men så trött jag är, är det vädret eller att det är semester snart. Eller snart var väl att ta i, det är fyra veckor kvar. Dennis har nio dagar kvar. Sen har jag en hemmaman i två veckor! Idag har vi varit och ätit sommarbuffé på Ikea, sjukt mätta och trötta blev vi alla tre.

// Anette

I fredags när jag hämtade Noah, kunde han inte stå på benen. Han verkar stel, sa personalen. Han hade inte ramlat eller så och det kom plötsligt. När jag kom hem var det definitivt inte bättre. Han vägrade stå eller gå. Det verkade som vänsterbenet gjorde ont.

På kvällen när Dennis kom hem ringde jag 1177 och de tyckte att vi skulle åka in med honom. Så vi packade in oss i bilen och spenderade det mesta av fredagskvällen på akuten.



De misstänkte att det var en förkylning som satt sig på höften. Det var tydligen ganska vanligt. De tog blodprover på honom för att utesluta det värsta. Det gjorde ont, ont, ont... Men det första djuret i samlingen var ett faktum.



För att försäkra sig om att det var en förkylning som satt sig på höften, ville de göra ett ultraljud på höften. Det var lång väntan på röntgen, så vi fick åka hem för natten. De skulle ringa på lördagen och ge oss en tid.

Vid tiotiden ringde de och vid elva var vi på plats. Eftersom vi trodde att det skulle bli en snabb röntgen och sen hem, bestämde vi att Dennis skulle fullfölja sitt uppdrag på Stora Valla, där Degerfors spelade årets publikrikaste match mot Hammarby. Som tur var följde mamma med eftersom det inte riktigt blev som vi hade räknat med.

Ultraljudet gjordes, och läkaren hittade ingen vätska, som skulle vara fallet om det var en förkylning. Djur nummer två...



Så vi blev skickade tillbaka till akuten och en lång, lång, lååååång väntan startade. Efter många timmar, konstaterade en läkare att han ville göra en vanlig röntgen också för att utesluta skelettskador. Även ett nytt blodprov skulle tas. Ännu en gång blev den lilla handen illa åtgången.



Detta stick resulterade i djur nr 3...



Infektionsprovet visade på en ökning. Men röntgen visade ingenting. Åter på ruta ett. De visste inte vad de skulle ta sig till nu läkarna. Läkare nummer 3 skickade hem oss med en tid till barnakuten på måndag, Ipren och Alvedon.

Medicinen gjorde under, under söndagen gick han igen och det var så skönt att se. Vi behövde komma ut och göra något annat, så vi satte oss i bilen och åkte mot Ikea för att ta en fika. Precis när vi kommit innanför dörrarna ringde de från akuten. Barnläkaren ville att vi skulle komma, för hon tyckte att allt kändes väldigt luddigt. Så det var bara att packa ihop och dra. De skämdes över den långa väntan dagen före, så nu gick allt bra mycket snabbare. Men ännu en gång skulle stackars lilla Noah genomgå ett blodprov för att se att inte hans infektionsvärden gått upp mer. Djur nummer 4...



Ingen blev klokare av detta besök heller, utan vi blev hemskickade igen. Måndagens tid till barnakuten kvarstod.

Måndag kl 10. Barnakuten med en mycket pigg Noah i det läget, inga leksaker stod kvar där de skulle när vi gick därifrån. Där mötte ett välbekant ansikte oss, det var skönt. Anna som är barnläkare, konstaterade att det måste ha varit en förkylning som utlöst allt detta och han är så pigg nu att vi inte krånglar mer med honom. Så efter lite klämmande, kännande och tittande, blev vi utsläppta i friheten. Tack och lov. Vilken helg... Nu är han ganska pigg, lite tröttare än vanligt, så jag blir hemma med honom hela veckan så han får återhämta sig från den här pärsen. Ris och ros till sjukvården den här gången...

// Anette