Fam Johansson-Hall-Rosendahl

Hela förra veckan kände jag att något inte var som det skulle i kroppen.

Under söndagens handbolls- och fotbollstittande på Lovisa blev det värre och på kvällen var det kört.

Influensan hade tagit över.

Under måndag och tisdag har jag varit sjukskriven från allt vad arbete heter. Jag har avbokat reportage efter reportage och en kollega på jobbet har fått ta över mina ansvarskommuner under veckan.

Jag vill inte och känner att jag inte har tid med att vara sjuk.

Men nu har kroppen sagt stopp.

Åtminstone ett tag.

 

Jag kommer vara hemma från arbetet under onsdagen också, sen får vi se. Kanske går till arbetet på torsdag eller fredag - det får influensan bestämma.

Någon sa till mig att jag skulle se sjukperioden som att jag var ledig och hade semester.

Kul semester... inte!
Hela måndagen låg jag och sov eller tittade på tv (och inte blev det bättre av att Pool hemmatorskade mot West Bromwich efter en svag insats och missad straff).
Jag var helt orkeslös.

I dag har jag försökt sitta uppe en stund, bl.a. för att skriva detta inlägg - men det är som att armarna inte vill vara med och huvudet är mer än vanligt segt.

Jag borde ligga ner.

 

I kväll när barnen lagt sig ska vi se på repriser av "Dicte" och "Molanders" på Viaplay, eftersom vi missade det i går för den "fantastiska" fotbollens skull.

Mysigt!

Hoppas på bättring i morgon - jag blir rastlös av detta.

Okej... vi män blir verkligen sjuka när vi är sjuka! Jag erkänner det ingen annan vågar erkänna! :-)

 

// Dennis

 

Ps1. Diabetesen är nu stabil, om än något hög. Jag ligger under tio på varje stickprov, och detta även om jag fuskat med godis eller annat med socker. De gånger jag ligger på 7,0 eller lägre, då känner jag mig extra nöjd. Så egentligen... hur svårt ska det vara att göra sig själv nöjd hela tiden!?

 

Ps2. Hoppas ingen annan i familjen blir smittad av mig!