Skivor klara - äntligen är det dags! Bra s...
Kategori: Barn & Familj
Skivor klara - äntligen är det dags! Bra start på semestern :-) // Dennis
I morgon, fredag, gör Sanna sista dagen på...
Kategori: Barn & Familj
I morgon, fredag, gör Sanna sista dagen på första sommarjobbet. Bra jobbat! :-)
Gräs mellan tårna är mysigt, säger Noah //...
Kategori: Barn & Familj
Gräs mellan tårna är mysigt, säger Noah // Dennis
Debuten i kubb! Jag kom på en fin andrapla...
Kategori: Barn & Familj
Debuten i kubb! Jag kom på en fin andraplats bakom min man. // Anette
Äntligen semester!
Kategori: Barn & Familj
Dramatik
Kategori: Barn & Familj
Hunden rymde och fick tag på den stackars igenkotten. Hundfan... med blödande nos for hon in i nackskinnet. På med arbetshandskar och ut för att undersöka den fräsande, flåsande, livrädda stackars igelkotten. Efter mycket vändande och vridande konstaterade "veterinären" att inget blod fanns på kotten. Jag la tillbaka patienten under Cypresssen och planerar att göra ett hembesök till ikväll. OM den bestämmer sig för att stanna på det här livsfarliga stället...
Hunden ligger i korgen och skäms... Hundfan...
//Anette
Fler husdjur
Kategori: Barn & Familj
// Anette
Löständer, inte en så dum idé
Kategori: Barn & Familj
I ett par kvällar nu har vi dragit till stranden efter Dennis jobb, även om jag aldrig badar när det är under 25 grader i vattnet, är det skönt att känna sanden mellan tårna. Semesterkänslan kommer på en gång. Idag är sista dagen för Dennis att jobba. Första sommarsemestern på 10 år för honom, det kommer förhoppningsvis bli jätteskönt för honom.
I morgon åker Dennis och kompisarna till Göteborg och Ullevi på Iron Maiden-konsert, och på söndag är det dags igen, då är det Metallica, Slayer, Megadeth och Anthrax som gäller och då ska jag med. Det kommer bli en helt ny upplevelse. Återkommer...
Nästa söndag drar vi till Halmstad i några dagar, bara Noah som följer med oss, när alla barn är hemma igen får vi åka på tripp allihop. Förhoppningsvis kommer vi iväg till Astrid Lindgrens Värld, vi får se.
Nu ska jag ta tag i dagen, medan goaste Noah sover.
Kram i det underbara vädret! // Anette
Noah har haft en riktig sommardag
Kategori: Barn & Familj
Första gången Noah känner gräs... Han var helt fascinerad.
När Dennis kom hem åkte vi till stranden och åt sallad och en del av oss badade. Hade det varit 10 grader varmare hade nog alla badat...
Noah tyckte det var riktigt mysigt, verkar som han brås på pappa... det är tur det.
Kram // Anette
Noahs andra vaccination
Kategori: Barn & Familj
Foto: Annika Ljungberg.
(Uppdaterad 110628)
Två sprutor, en i vardera ben, blev Noahs facit efter dagens besök på BVC. Det var andra akten i vaccinationen som gjordes i dag.
Noah skrek inte lika hjärtskärande i dag som vid första tillfället men ändå. Det märktes att det gjorde ont på pojken. Väl hemma sov han några timmar på eftermiddagen och efter det har han mest jämrat sig och varit allmänt gnällig. Tydligen är det så att han lättare kan få feber efter den här sprutomgången men än så länge verkar han ha sluppit just den biten.
Vi får vänta och se - duktig är han i alla fall vår pojk.
Jag, Dennis, var inte med vid BVC i dag utan det var bara Anette och lilla goa duktiga Noah.
------------------------
Noah klarade sig bra och var som vanligt i morse (tisdagen den 28 juni), det vill säga skrattade och kvittrade. Ingen feber här inte.
// Dennis
Vår stora dag: Vår bröllopsdag & Noahs dopdag
Kategori: Barn & Familj
Att gifta sig anses av många vara det största som kan hända en person i livet utöver när barnen föds.
Med det i bagaget och vetskapen om att Anette alltid drömt om att få vara prinsessa för en dag satte vi igång med planeringen av vårt gemensamma bröllop lördagen den 18 juni 2011.
Det hela inleddes för mer än ett år sedan och Victoria och Daniel var till viss del inspiration.
Jag sa till Anette att vi borde gifta oss "kungligt" och därmed i närheten av det kungliga bröllopsdatumet (19 juni). Efter att jag kikat i kalendern för 2011 så föreslog jag lördagen den 18 juni, det vill säga en dag "fel". Det var för över ett år sedan det.
Den 18 juni 2010 förlovade vi oss och ringbytet skedde på Stora Kils kyrkas kyrkogård - jag hade önskat att min morfar (Henry) skulle bli vittne till förlovningen och Anette tyckte att det lät konstigt men ändå bra på något sätt - hon visste vad han betydde för mig och Noah fick även Henry som mellannamn.
Exakt ett år senare skulle vigseln äga rum.
Tidigt hösten 2010 ringde jag till Hammarö församling och bokade in både kyrka och präst (prästen fick vi utbytt ett par månader före vigseln på grund av semester). Naturligtvis fick vi det datum och den tid vi ville ha - vi var ju så tidigt ute. Redan där började planeringen lite smått.
Vi visste båda vad vi ville ha och hur vi ville att det skulle se ut på den stora dagen.
Ett riktigt sagobröllop som hämtat ur sagans värld.
Nu blev det inte riktigt som vi hade tänkt oss, men det återkommer jag till längre fram i texten.
Väldigt tidigt, redan under sommaren 2010, visste jag vem jag ville ha som bröllopsfotograf och honom bokade jag upp direkt. Erik Mårtensson är en jäkligt bra kille och han är mycket duktig på att skjuta bilder i rätt ögonblick, jag visste vad jag skulle få om jag bokade honom. Till livesång hade jag några galna idéer till en början. Jag skickade mejl till både Cecilia Vennersten och Helen Sjöholm men båda var redan uppbokade (Anette visste inget om mina planer). Efter att ha fått nej från dem kom jag på att jag faktiskt känner en riktig sångfågel i otroligt duktiga Jessica Blomqvist (som släpper sin debutskiva "Paradisfabriken" inom kort). Jessica som jag lärde känna under min tid som fotbollstränare, på den tiden gillade jag hennes vänsterfot nu för tiden gillar jag sångrösten. Jag ringde upp henne och hon kikade i sin almanacka och sa direkt att hon självklart skulle komma. I ett sent läge bestämde vi oss för vilka sånger hon skulle framföra och det blev Shania Twain's "Still the one" (Anettes favorit) och som utmarsch valde vi (jag) Gerry & The Pacemakers och Liverpool FC's stora fotbollssång "You'll never walk alone" (av de allra flesta ansedd som den största fotbollssången i världen och jag har upplevt den på plats på Anfields läktare, ett annat riktigt stort ögonblick i mitt liv). Den valdes av två orsaker, kärleken till laget och deras fotboll samt titel "du går aldrig ensam".
De sista två tre månaderna inför vår och Noahs stora dag började det mest intensiva förberedelsearbetet. Det gjordes inbjudningslistor, inbjudningskort, bröllopsprogram, planerades för genomgående färgtema, kläder skor och annat till sex personer plus mycket, mycket mer. Det var både kämpigt men också väldigt roligt. Jag och Anette jobbade stenhårt mot samma mål men vi hade inte klarat oss utan den hjälp vi har fått. Barnen har visat tålamod och deltagit i förberedelserna, Eva, Lennart, Maggan och Sven har dragit ett stort lass i hjälpen (stort, stort tack!!!). Hjälpen vi har fått på vägen fram är ovärdelig.
Den störstaste dagen närmade sig allt snabbare och snabbare.
Anette hittade en bröllopsklänning på blocket som hon ville titta på. Så blev det såklart och vi åkte till Örebro. Svärmor och Noah var med. Jag fick gott stanna utomhus med Noah medan Anette provade klänningen, jag fick inte titta och ville inte titta före kyrkan.
Efter att ha provat klänningen blev Anette förälskad i den vackra dressen och med oss hem hade vi ett paket med en bröllopsklänning.
Mina kläder, frack med mera, beställde vi på nätet.
Vi skulle bli så fina och Anette skulle få sin dröm uppfylld - prinsessa för en dag (för mig, som jag sa i mitt tal, är hon prinsessa varje dag men ni förstår också vad hon menar).
Mat, bröllopstårta, brudbukett, tärnbuketter och mängder av dryck beställdes sista veckan.
Att det skulle finnas utrymme för en stor fest det ville vi hela tiden.
Fasa om mat och/eller dryck skulle ha tagit slut i ett tidigt skede under bröllopsfesten.
Vi laddade ordentligt istället - riktigt ordentligt.
Tre kylskåp kördes extra till festlokalen på Hallersrudsskolan, där stod redan ett och kanske hade vi behövt ett kylskåp ytterligare.
I påskas köpte vi en ordentlig fyrverkeripjäs som vi ville skulle saluteras. Vi diskuterade länge om vi skulle lägga ut pengar på den detaljen men efter ett par dagar hade vi den undangömd hemma (ingen mer än vi visste om den, inte ens barnen).
Två dagar före the big day tog jag semester och det var mycket att förbereda. Dagen innan var det fullt ös med dukning, bordsplaceringar, discoanläggning, den fina bröllopsbågen och stuvning av all dryck. Festlokalen pyntades ordentligt för bröllopsfest - det andades spänning, kärlek och nervositet i väggarna på Hallersrudsskolan.
Vårt hårda arbete innan med att få till helheten med lokalen visade sig vara ett viktigt arbete, vi var båda supernöjda när vi lämnade lokalen tidigare än väntat på fredagskvällen.
BRÖLLOPSDAG och DOPDAG - Lördagen den 18 juni 2011
Kvart över nio hämtade Lennart Anette som skulle till frisören och fixa bröllopsfrisyren (Anette berättar mer om sin dag i en egen text). I samma veva kom farmor och farfar hem till oss för att ta hand om Noah och till en början även Hugo och Lovisa. Jag och Sven åkte vid tiotiden till Bergvik för att hämta bröllopstårtan och maten. Samtidigt i festlokalen ordnade Eva och Carina (Anettes storasyster) bröllopsbågen med rosa rosor.
Först tog jag och Sven den enkla biten, det vill säga de sju brickorna med mat och gick ut till bilen - sen började mina nerver smyga sig på ordentligt. Bröllopstårtan i fyra våningar, varav tre redan klara våningar, skulle i en specialgjord tratt fraktas, först till bilen och sedan i snigelfart till festlokalen för att där ställas in i ett kylskåp. Jag var livrädd på riktigt, en riktig pers.
Men det gick bra och jag tror att det bland annat därför blev en så avslappnad stämning hemma. Jag satt, egentligen halvlåg, i soffan och smuttade lite på en flaska vitt. Jag var med mina mått mätt väldigt lugn och det var en skön känsla.
När klockan närmade sig ett började jag röra på mig. Duschen och påklädnad hägrade och jag var helt klar till halv två. Då åkte Sanna, Hugo och Lovisa med Sven till kyrkan. Stressen smög sig på när de fem minuter senare kom tillbaka och hade glömt något. I väg igen och sen kom Sven och hämtade dopbarnet Noah, farmor och min kompis Andreas som kommit till oss för han skulle övernatta där. Samtidigt kom Lennart för att hämta mig, det var stressigt ett tag där.
Men vi kom såklart i väg och när jag steg av bilen utanför kyrkan smög sig nerverna på igen.
Nu var det på riktigt.
Det var en häftig känsla som kröp upp genom kroppen, riktigt häftig.
Lennart körde vidare för att hämta bruden.
Nu var klockan fem i två.
Vi skulle bli lite sena men vad gör det en sådan dag.
Jag stod där utanför Hammarö kyrka och trampade. Med mig stod Sanna, Hugo och Lovisa så fina och bara väntade.
Vi väntade på prinsessan.
Och så kom hon, jag påminner om att jag inte hade sett varken håruppsättning eller brudklänning innan.
Wow, så vacker hon var min brud.
Jag kunde inte sluta titta på min underbara fru.
Hon strålade.
Jag var inte lika nervös längre.
Nu var det bara ett lyckorus som smög sig på.
Anette var fantastiskt vacker i den vita brudklänningen med brudbuketten i handen och frisören hade gjort en bedårande håruppsättning.
Det var så vackert alltihop.
Vi ställde upp oss.
Lovisa var så otroligt söt i sin vita klänning, de fina skorna och tärnbuketten som hon höll i så hårt. Sanna hade fixat frisyren på Lovisa och sig själv och de var nästan identiskt vackra. Hugo var ganska lik mig med en stor fin ros, fina skor, vit skjorta och svart väst.
Lovisa och Hugo stod framför oss, vi hade övat på gången ett par dagar innan.
Efter dem stod jag till höger om Anette.
Jag minns hur jag viskat i hennes öra hur vacker hon var och fått det där underbara leendet, som bara Anette kan ge, tillbaka.
Bakom oss stod tärnan - jättesöta Sanna med likadana blommor som Lovisa.
Vi var redo.
Kyrkklockorna ljöd och sen öppnades dörrarna.
Det var häftigt.
Vi gled in sakta över golvet och fram till altaret.
Det var en oerhört fin halvtimme vi genomförde i kyrkan inför vår familj och våra vänner.
Prästen, Maria Hallén, var lugn och det kändes bra, Sanna läste ett bibelord, Jessicas sång, psalmer och dopet där Kerstin, Noahs Gudmor, kom upp med vår son. Jag läste upp Noahs alla namn (Noah, Henry, Erik Johansson Hall) och ett bibelord.
Efter utmarschen till tonerna från "You'll never walk alone" gick vi upp en trappa för att våra gäster skulle ta sig ut.
Därefter kom vi ut en annan väg där vi möttes av ris, såpbubblor och smattrande kameror.
Det var som på film.
Kramkalas, familjefoto och vidare tillsammans med Erik för att ta bröllopsbilderna, porträttbilder med mera (de berättar jag inte om, de får du se lite längre fram i tiden).
Våra vänner åkte till festlokalen och väntade in oss.
När vi väl kom till Hallersrud så hade klockan hunnit bli över fyra och gästerna hade fått vänta en bra stund på oss.
Tur att det var så himla bra väder och att det fanns lite lekgrejer kvar på skolgården - det hjälpte till.
Vi kom och alla fick champagne.
Anders "Albin" Albinsson hade jag utsett till toastmaster, med Anettes samtycke. Hans debut.
Albin hälsade alla välkomna och vi skålade innan vi gick till bords.
Hemliga uppdrag, gästbok, "öppnas-vid-senare-tillfälle-brev" och toastmastertal följde.
Vi högg in av maten och vinet.
Jag bara njöt av situationen.
Njöt av stämningen.
Efter hand presenterades den ena talaren efter den andra.
Sanna inledde med ett jättefint egenskrivet tal. Hon var jätteduktig (jag får till och med en tår i ögat när jag tänker tillbaka på det nu). Anettes arbetskamrater Ingrid och Kerstin höll ett fantastiskt kombinerat tal där Ingrid började med att beskriva arbetssituationen och Kerstin tog över med vänsituationen. Jag tyckte det var riktigt bra tal och väldigt roligt att höra om Anette. Att hon var älskad visste jag men nu fick jag ett större kvitto på hur älskad hon var.
Bland vännerna på min sida höll Andreas Hansson, Mikael "Kostymen" Dahlgren och Rolf Johansson tal.
Andreas tal var väldigt rörande, inte bara för innehållet utan även för att han verkligen gjorde det - det var oerhört starkt och imponerande tycker jag. Mikael pratade om snäckor och barndom och om vänskapen genom 30 år medan Rolf pratade om fotbollen och vår kärlek - det var fantastiskt roligt att alla tre tog sig tid och mod att hålla tal. Jag är verkligen tacksam.
Efter mat var det en kort paus innan bröllopstårtan och kaffet. En perfekt paus.
Jag och Anette visade prov på samarbete när vi tillsammans långsamt skar upp den fina tårtan och gav varandra en varsin första tugga.
Det kändes vackert på något sätt.
Under kaffet var det brudens och brudgummens tal, damerna först. Anette inledde med att få folk att skratta när hon beskrev sig själv i mängder av superlativ och sedan sa att jag hade haft en himla tur. Jag höll med. Det var ett fantastiskt vackert tal av Anette, det rörde mig.
När jag skulle ta till orda med mitt långa (allt för långa kanske) tal så var jag oerhört nervös. Det var värre än att stå i centrum på en fotbollsarena och vara speaker inför 9 000 åskådare. Jag var jättenervös men lyckades ändå förhoppningsvis få fram mina budskap om kärlek och tacksamhet till familjen.
Kvällen fortsatte och tyvärr lämnade Lovisa och Hugo festen vid 20-tiden för att åka hem till deras andra föräldrar.
Första dansen plus tre andra ballader ljöd ur högtalarna i discoljuset. Jag och Anette dansade såklart första dansen och vi hade valt Elton Johns "Can you feel the love tonight" ur filmen Lejonkungen. Det var en härlig känsla att stå där i mitten inför allas ögon och hålla bruden så nära. Det var som om allt annat bara försvann.
Presentutdelning följde och därefter saluterade vi på skolgården.
Det small ordentligt och fyrverkeriet hade synts över i stort sett hela Hammarö och även ute på Vänern.
Häftigt var det i alla fall.
Saluten fick också bli startskottet på en härlig danskväll där jag tror att alla deltog i dansen. Bland annat hörde jag att Rolf och Gunn-Britt hade flytt det något höga ljudet och dansat i hallen. Mikael fick upp mig på bordet och han började hoppa så att benen nästan vek sig. Det buggades, studsades och sjöngs (eller vad man nu kallar det :). Det var en fantastiskt rolig fest och alla minglade med alla. Det kändes som att alla verkligen hade så himla roligt på sitt sätt. Anette lämnade väl aldrig dansgolvet och andra nöjde sig med bara mingel. Lillen (Tobias) blev kvällens buggkung och fick slita ett tag men jag vet att han gillar att bugga så det gjorde honom ingenting.
Det gjorde mig alldeles varm inombords att se att alla hade så himla roligt.
Framåt två lämnade jag och Anette festen och for vidare till bröllopssviten på Plaza i Karlstad. Där möttes vi av ett fantastiskt rum med skumpa, jordgubbar, choklad och jacuzzi - det var inget vanligt rum och där slutade informationen därifrån :)
Vi var så himla lyckliga när vi vaknade på söndagsmorgonen.
Så lyckliga över att vara gifta.
Så lyckliga över att hela bröllopsdagen blivit så lyckad.
Allt hade klaffat, varenda detalj - vi kunde inte peka på något som felat.
Förberedelserna, kyrkan, sången, fotografen, prästen, festlokalen, den faktiskt perfekta festplatsen, toastmastern, musiken på kvällen, hotellet... ja, allt hade klaffat och vi kände oss så nöjda.
Som jag skrev i början av texten så blev det inte riktigt som vi hade tänkt oss - det blev fantastiskt mycket bättre.
Anette var prinsessa för en dag.
Jag var prins för en dag.
Och vår bröllopsdag var helt enkelt sagolik.
Precis som tagen ur en saga.
Återigen ett STORT tack till alla som har hjälpt oss, stöttat oss, tagit med oss på svensexa/tjejkväll och alla vänner som ville vara med och fira oss på vår stora dag.
Vår bröllopsdag!
Jag älskar dig Anette Johansson Hall!
STOR KRAM TILL ALLA!
// Dennis
Inför: Bröllopsfesten genom Dennis
Kategori: Barn & Familj
I kväll ger jag dig svaren...
Stor KRAM
// Dennis
Mingelbilder från bröllopsfesten # 1
Kategori: Barn & Familj
Skål alla underbara vänner.
Okej, ytterligare en skål.
Grupp-familje-kram. Alicia (ljus blommig klänning), Sannas vän,
tillhör naturligtvis också familjen.
Kan inte min make bugga så får jag dansa med de som kan, tänker
Anette och hugger tag i Lillen (Tobias).
Fotograf Jenny Eriksson och Lena Hällström vet hur man posar kameran.
Kusin Susanne rockade loss ordentligt på dansgolvet.
Håkan och Carina kan de också - kolla in Håkans moves.
Partystämningen var underbart hög hela kvällen/natten.
Jenny högg tag i kvällens servitriser Sanna och Alicia.
Kusin Lillemor, Anette, Oscar och Hanna visade sig vara riktiga
partypinglor (eller vad man nu säger, Oscar).
Svärfar Lennart svängde loss han också. Här tillsammans med Carina.
Lillen var ett hett byte under kvällen. Kan man bugga så blir det lätt
så. Kusin Lillemor tog chansen.
En av kvällens vildar. Oscar kommer nog ändå bara tvåa....... (kika
längre ner så förstår du vad jag menar)
Victor hjälpte folk att få mer dricka under kvällen. Till slut tog han med
hela flaket.
Grabbarna grus och fru Magdalena. Fr.v. Jörgen Karlsson, Tobias "Lillen"
Ambjörnsson, Mikael "Kostymen+Åre" Dahlgren, Magdalena "Åre" Waller
Dahlgren, Andreas "Strömstad" Hansson och Anders "Albin+Toastmaster"
Albinsson.
...... Kvällens absoluta vilde - åtminstone av fotot att döma. Toastmaster
Albin fick hela dansgolvet chockat. Carina bröt ihop och Victor såg
verkligen rädd ut. Vad hände Albin?
Vackra kvinnor.
Vi har party här. Var är mitt rödvin, undrar älskling?
I väntan på fyrverkeriet som var startskottet för dansdelen av festen.
Vi njöt verkligen av saluten.
Ryktet säger att vårt fyrverkeri syntes på hela Hammarö och faktiskt
även ut över Vänern. Vi var riktigt nöjda med programpunkten.
Vilken fantastiskt underbar dag och kväll vi hade. Inte ens i sagorna
hade det kunnat bli bättre.
Tack Jenny för de underbara bilderna (det var många, många fler som hade skickats till oss men vi tog ut några)!
Vart efter vi får in fler bilder från vänner och vår proffsfotograf kommer vi att lägga ut bildsvep på bloggen, lita på det.
I morgon lovar jag en längre text om hela dop- och bröllopsdagen. Det blir en sagolik text, missa inte den.
Kram!
// Dennis
Nygifta: Lördagen den 18 juni 2011
Kategori: Barn & Familj
Vilken sagolik dag vi fick.
En längre text och bilder kommer att läggas ut på bloggen under veckan.
Nu håller vi på att be våra vänner att skicka över alla bilder som har tagits.
Håll tillgodo, vi lovar både text och bilder.
Redan nu bjuder vi såklart på ett par foton:
På kyrkotrappen efter vigseln. Foto: Jenny Eriksson.
Samlade blommor dagen efter bröllopet. Foto: Anette Johansson Hall.
// Dennis och Anette Johansson Hall
En dag kvar......
Kategori: Barn & Familj
Mer behövs ju inte sägas/beskrivas... :-D
// Dennis
Minnesvärd lördag
Kategori: Barn & Familj
Då bjöds av mina vänner på en fantastiskt rolig svensexa.
Kanske inte så hemsk som jag först befarade, när jag såg deras ansikten smyga sig in på gården vid 9-tiden på morgonen.
Jag hade mina aningar om att något var på gång men jag visste inte vilken dag och absolut inte vilken tid.
Det började svettigt.
Jag fick behålla kallingarna, strumporna och senare också mina skor - men det var också allt.
En svart plastsäck fick klä mig i övrigt och en av Lovisas söta tiaror, en rosa med falska pärlor på.
Till frukost fick jag ett par mackor och ett par öl, sen bar det i väg i bil.
Första anhalt: Karlstad centrum (en bild ser du längre ner på bloggsidan, fler bilder lägger inte jag ut :-)
Som tur var för min del var det inte så mycket folk på stan vid den här tidiga tidpunkten. Vi gick runt lite, bland annat in på Mitt i City och vidare över torget. Grabbarna tog mig till Myrorna, där de köpte "nya kläder" till mig.
En blommig och somrig kjol, en grön för liten skjorta, ett halsband i form av ett hjärta och ett par 3D-glasögon i format skitfula - men värst av allt det mest sexiga plagg som någonsin har uppfunnits, en klassisk nättröja.
Jag kände mig oerhört osexig men vad gör det tänkte jag. Jag har inget att säga till om och det är bara att bjuda tillbaka och spela med.
När nättröja och annat var inhandlat tog vi bilen vidare till anhalt nummer två: Örsholmsbadet.
Där fick jag testa på att åka vattenskidor. Det gick inget vidare och det berodde mest på min vikt, jag var helt enkelt för tung men jag gjorde några riktigt tappra försök och jag tror att jag faktiskt lyckades ta mig fram på skidorna cirka fem meter vid det sista försöket. Läraren gav upp och jag gav upp, det gick inte men det var jäkligt roligt att jag faktiskt fick försöka.
Efter vattenskidorna fick jag istället åka bakom båten på någon slags uppblåsbar oval boll som jag skulle hålla mig fast i när motorbåten satte fart. Det gick oväntat bra och jag orkade hålla mig kvar väldigt länge, vid första försöket. Det var vansinnigt roligt. Andra försöket gick inte lika bra, jag flög säkert tio meter innan jag i en fart av cirka 50 kilometer i timmen slogs ner i det hårda vattnet. Det gjorde väldigt ont men jag var på't igen och gjorde en lika bra tredjerunda som jag hade gjort vid det första försöket. Det var hur roligt som helst och det var faktiskt upp mot 22 grader i vattnet. Underbart vatten.
Vi tog lite bastu därefter medan några av killarna satte fyr på engångsgrillen. Kanske var det lite för många kockar för det gick som det gick. Men vi fick våra korvar varma och det var riktigt mysigt - om man nu kan säga att något var mysigt på en svensexa.
Efter Örsholmen åkte vi vidare till golfbanan och där fick jag iklädd kjol, grön skjorta, 3D-glasögon och nätbringa visa mina kunskaper på ranchen. Undrar hur många golfbanor som skulle ta emot mig en vanlig dag i de kläderna. De såkallade vanliga golfarna tittade långt efter mig. Och faktiskt jag fick i väg några härliga slag, en del mindre härliga också måste jag medge.
Vi åkte sedan vidare till ett soligt och familjerikt Mariebergsskogen. Där fortsatte golflirandet i form av minigolf.
När grabbarna efter halva rundan insåg att jag faktiskt var på väg att vinna så fuskade de.
De tvingade mig till att hälla i mig mer öl (jag hade tvingats dricka hela dagen innan minigolfen också). Inte en, utan tre och det ganska snabbt. jag tappade lite av koncentrationen och fick nöja mig med en fin andraplats, av sex deltagare.
Efter M-skogen åkte vi hem till Albin där det bjöds på en sexa 55-procentig något gott som nästan smakade lakritsshot - den small till direkt.
Resten av kvällen, det vill säga från cirka klockan 19 till halv tre på morgonen befann vi oss mitt i Karlstad city och nu var det inte lika folktomt som tidigare under dagen. Och allt eftersom kvällen rullade på desto mer folk kom det till torgkrogarna. Många kände igen mig och många hälsade och hade roligt ändå. Resten av kvällens innehåll och vad som hände får din galna fantasi bestämma - men roligt och städat (?) var det.
Så mycket komplimanger som jag fick hela denna dagen har jag aldrig fått på en och samma dag tidigare, så mitt tips till alla singelkarlar där ute är:
Sätt på dig en blommig kjol, ett par vita tubsockor, ett par vita gympadojjor, en förliten grön skjorta med drakar på, en tiaro som helst ska vara rosa, ett par svarta gärna extremt fula glasögon och glöm för Guds skull inte den sexiga nätbringan - då kommer du få den uppmärksamhet du inte fått tidigare. :-)
Jag vill rikta ett stort tack till Mikael (som åkte ner från Åre dvs cirka 65 mil enkel väg för min skull), Andreas (som åkte upp från Strömstad dvs cirka 22 mil enkel väg för min skull), Albin, Tobias, trotjänare Rolf och alla ni andra som på något sätt bidrog till en fantastisk och minnesvärd lördag.
Jag hade jätteroligt hela dagen!
Jag vill också rikta ett stort tack till min blivande hustru Anette som var med och bidrog till den här dagen (har jag förstått i efterhand).
TUSEN TACK ALLA!
Puss & Kram
// Dennis
Seg söndag
Kategori: Barn & Familj
Veckan som kommer är fullbokad, imorgon måste jag göra färdigt många saker, Hugo måste klippas. Klockan sex ska jag till frisören, genrep inför lördagen. Tisdag, då är det middag med tjejerna, ska bli riktigt roligt. Onsdag, då är det Lovisas tur hos frisören, då ska hon skjutsas och hämtas i Kil, Dennis ska vara speaker. Torsdag, då ska vi öva i kyrkan, på kvällen ska vi fira Hugos födelsedag en dag för tidigt. Fredag, Hugos födelsedag, manikyr, allt ska fixas färdigt i festlokalen. Lördag... den stora dagen.
Det har varit kanonväder ute idag och jag har inte varit ute någonting. Det är för mycket nu, det känns som allt växer mig över huvudet.
Men på lördag, då kommer jag att vara prinsessa för en dag.
// Anette
Svensexa
Kategori: Barn & Familj
Idag slog Dennis värsta mardröm in... Kl 09:00 hämtade polarna honom. Hjärtat, hoppas du får en superkul dag! Återkommer med fler bilder och smaskiga detaljer!
// Anette
Bilköp i dag
Kategori: Barn & Familj
Ny bil inhandlad i dag: Toyota Corolla Verso. På måndag kan vi hämta bilen. :-)
Grattis till studenten Victor
Kategori: Barn & Familj
Givetvis förevigades han på glädjande studentbilder:
Victor tillsammans med storebror Oscar.
Victor och grabbarna.
Victor tillsammans med flickvännen Frida.
Grattis på studenten min prins.
Traditionerna finns kvar. Victor och klasskamraterna gjorde som alla
andra studentklasser och åkte flak genom Karlstads gator. Torget
förvandlades till ett enormt studentparty när alla sjöng "vi har tagit
studenten.......vad vi är bra"
Hugo lånade Victors mössa. Om elva år är det dags för Hugos student.*
Lovisa lånade också Victors mössa. Tolv år till Lovisas student.*
Noah gratulerade också Victor på studentdagen.
* Förutsatt att Hugo och Lovisa läser treårigt gymnasieprogram direkt efter nian.
// Dennis
Pinsamt dåligt TV4
Kategori: Barn & Familj
Hugo fick biljetter för hela familjen i födelsedagspresent (han fyller 8 år den 17 juni).
Barnen, ja vi alla såg mycket fram emot spänningen och de förväntade actioninslagen - istället fick vi kämpa för att inte somna.
Inspelningen började med flertalet vinjettomtagningar och när det väl var grenar så tog det lång tid mellan varje deltagare.
Det riggades såklart om hela tiden och nya gladiatorer presenterades hela tiden och allt var ett enda sömnpiller.
Och det märktes.
Vid 21-tiden efter endast två genomförda grenar lämnade 60 procent av publiken LLA. Efter det lämnade fler och fler efter hand. Vi lämnade efter fjärde grenen vid 22.20-tiden och då sov nästan Hugo och Lovisa redan.
De var verkligen superduktiga som kämpade sig vakna, men när det väl hände något tror jag det var både uppskattat och spännande.
När vi lämnade återstod klätterväggen och hinderbanan.
Pinsamt dåligt TV4.
Uselt.
Och jag vill tillägga att ingenting var Gry Forsells eller Niklas Wikegårds fel.
Så här segt får det aldrig vara och verkligen inte när det är en produktion som riktar sig mycket till barnen.
Jag sätter minusbetyg i en betygskala från 1-5 - det förklarar en hel del det.
Men som sagt när det äntligen hände något så var det riktigt roligt.
Och jag bjuder på en del bilder från kvällen.
(Jag valde att lägga ut fler istället för få och därmed gjorde jag bilderna mindre)
// Dennis
Snart...
Kategori: Barn & Familj
Tio dagar kvar!
Pirrigt spännande.
// Dennis
"Snutte" har blivit Noahs favorit
Kategori: Barn & Familj
Ungefär så verkar Noah resonera när han håller hårt i "Snutte" och samtidigt bokstavligen försöker äta upp den stackars kon, som han har fått av sin gudmor Kerstin.
"Snutte" och Noah tillsammans har otaliga mystillfällen och Noah verkligen visar hur mycket han tycker om sitt första riktiga gosadjur som han tagit till sig.
De är så söta tillsammans.
// Dennis
Matdebut med sked
Kategori: Barn & Familj
Men av någon anledning verkar det inte fungera att skicka från mobilen direkt till bloggen i detta nu.
Jag jobbar på att leta upp orsaken och under tiden får vi nöja oss med att vänta på de söta bilderna tills jag/vi hinner föra över dem från mobilen till datorn.
Ovanstående datum är det datum som gäller för första gången Noah äter barnmat med sked.
Det blev ett par små skedar morot och det mesta hamnade utanför munnen men debuten är nu gjord.
Anette matade Noah.
// Dennis
Nervös
Kategori: Barn & Familj
// Anette
Can you feel the love tonight
Kategori: Barn & Familj
Fjorton dagar kvar och oro istället för pirr
Kategori: Barn & Familj
Akt 1.
Plus pausen.
Sen fick vi avbryta och åka hem.
Noah hade skrikit oavbrutet i nästan två timmar.
Oron fanns att det var något med honom, kanske något med öronen, så vi lämnade läktarrad nummer tretton och åkte hemöver.
Mer orolig för Noah än bitter på att inte få se färdigt - självklart.
I bilen tillbaka sa jag lite på skämt till Anette: "du ska se att han sover när vi kommer fram".
Mycket riktigt.
Noah sov, förmodligen helt utmattad av att ha skrikit så mycket som han måste ha gjort.
Det märktes att han hade satt Sanna, Eva och Lennart på ordentliga prov.
Det var nämligen inte bara Noah som var helt slut.
Och ingen kan förklara vad som hänt, det är bara Noah som vet.
De hade försökt med allt det som brukar fungera men han hade bara fortsatt skrika.
Öroninflammation?
Saknade mamma?
Väldigt trött efter en hel dag utomhus (då vi varit på hästsläpp)?
Omöjligt att veta vad som var felet.
Han hade hållit på hela tiden sedan vi åkte på farsen.
När han vaknade efter en kort stunds sömn skrattade han och jollrade, som om ingenting hade hänt.
Fenomenet ipren (han fick stolsvägen om han hade haft ont någonstans) eller fenomenet föräldrar (läs: mamma) - det är det bara Noah som har svaret på.
Och det viktiga är han mår bra.
Men om han nu skrikit så mycket för att mamma inte var i närheten, då blir jag verkligen orolig.
Om fjorton dagar är det bröllop och bröllopsfest.
Då har vi endast det biologiska ansvaret över Noah.
Barnvakt den dagen och natten har farmor snällt lovat att vara.
Om det är orsaken så har farmor en av de viktigaste rollerna för en lyckad fest och det vet jag att hon gärna har. Hon vill gärna ta hand om Noah, men om han tyr sig så mycket till Anette att han skriker i timmar kan det bli problem.
Självklart är det en aning oroväckande om det skulle vara - vi vill ju alla att det ska bli en så bra bröllopsfest som det bara kan bli.
Bröllopsfesten är ju ett minne för livet - oavsett vad som händer.
Fjorton dagar kvar - bara...
Och det jag oroar mig mest för i skrivande stund (!) är Noah under den 18 juni.
Givetvis kommer den oron att släppa, säkert redan i morgon och jag vet att farmor också klarar av Noah, precis som alla andra. Normalt är han ju ett väldigt tacksamt och enkelt barn att ha och göra med.
Det som hände i kväll var troligen bara en engångsföreteelse.
Kanske har det ett samband med rad nummer tretton.
Vi tar oss inte ut så ofta, jag och Anette.
Inte ensamma i alla fall.
Det är också något som var tråkigt med det som hände i kväll.
Noah (och övriga barn) kommer först.
Vi fick i alla fall någon timme tillsammans.
Det är det positiva.
// Dennis
Tuff ensamhet
Kategori: Barn & Familj
I kväll har det nog varit den mest ensamma kvällen på år och dagar.
Åtminstone upplever jag den så.
Jag har ännu inte åkt hem till familjen och just i detta nu är klockan 01:18 - och allt beror på seg utrustning.
Vi förbereder inför bröllopsfesten jag och Anette.
Dock tvingades jag vara borta i kväll då vi inte har rätt utrustning hemma.
Men den utrustning jag jobbar med nu är den segaste jag varit med om.
Klockan 17.30 började jag.
Det är ännu inte klart.
Troligen dryga timmen kvar innan den första av två delar i denna avslutande del är färdig.
Efter det tar det kanske 15-20 minuter innan del två också är färdig.
Otroligt ensamt.
Även om hjärtat var med mig via facebook, troligen tills hon somnade i från datorn runt 23-tiden.
Som du redan räknat ut kan jag inte avslöja vad det är jag håller på med.
Det ser den som är med på bröllopsfesten och då ska de personerna tänka på att det ligger mycket jobb och kärlek bakom.
Fy vad slitsamt det har varit i dag.
Klockan 08 i morse började jag jobba och då hade jag lagt mig vid 3-tiden för att jag skulle vara klar med del ett av fyra i det här arbetet.
Drygt 30 stycken är nu klara - de sista 18 kommer jag att göra klart hemma.
Men inte i natt.
Verkligen inte i natt.
Eftermiddagen var grym kan jag säga.
Troligen var det upp mot 25 grader varmt ute och solen stekte på bra.
Mitt skrivbord på kontoret ligger vid fönstret och kan inget annat göra.
Trots fläkt på full sula, öppet fönster med korsdrag har det garanterat varit dryga 40 grader på kontoret.
40 grader!
Och jag som mer eller mindre lider av värme och söker ständigt efter skugga.
Ja, det är faktiskt lite synd om mig.
Jag tycker det.
För jag kan inget göra åt saken.
Jo, kanske...
Till veckan spenderar jag 200 privata kronor ytterligare på en fläkt till kontoret - då har jag två.
Kanske kan jag då "överleva" arbetsdagarna.
Puh, vilken värme.
Jag hade hellre suttit på en uteservering och tagit en.......... glass än suttit här.
Visserligen gör jag det för den goda sakens skull.
Med kärlek.
Men med otrolig saknad och längtan efter min familj.
Klämfredag som det är.
I kväll hände det som jag inte ville skulle hända.
Jag missade en tävlingslandskamp för A-landslaget herrar i fotboll.
EM-kvalet borta mot Moldavien (svensk seger med 4-1).
Senast jag missade en tävlingslandskamp på tv eller på plats var........ ja, mer än tio år sedan.
De två timmarna lyssnade jag på radio och tyckte att det var ännu jobbigare att jag inte var hemma.
Men Sverige vann ju, det var det viktigaste.
Undrar hur Lovisa har haft det i dag?
I morgon (i dag menar jag) har jag lovat utflykt.
Hästsläpp.
Det har inte jag heller sett och jag vet att Lovisa tycker om att titta på hästarna.
Det börjar klockan 11 och det är inte på Hammarö.
Jag har lovat och jag ska hålla mitt löfte - men det kommer bli oerhört tufft att ta sig upp ur sängen vid 9-tiden (om jag får sova så länge).
Att göra något med Lovisa har jag länge velat göra.
Så nu ska det bli så - hur trött jag än är.
Under kvällen har jag tittat efter bil, då mina två är skrotklara. Jag har också tittat på stugor att hyra som semestermål. Dessutom har jag lyssnat en hel del på musik via youtube - mycket hårdrock för att hålla mig vaken.
Nu har jag skrivit en stund (klockan är nu 01:38) och ja, jag ordblajjar det mesta men jag vill också ha sällskap och något att göra.
Utrustningen visar just nu 30 procent kvar, skulle tippa på att det är detsamma som 45 minuter.
Otroligt segt.
Men sen ska det vara klart.
Den här lilla detaljen till bröllopet i alla fall.
Uppskattningsvis har det i tid räknat tagit cirka 17 timmar att färdigställa.
Det är på tok för lång tid.
Men jag har också lärt mig något mer på det hela:
Utrustningen är under all kritik.
Det går inte att jobba effektivt och det är ju det alla vill att man ska göra.
Men då behövs det samtidigt hjälpmedel som är dugligt.
Och det finns inte här.
Men som sagt, nu har jag väl gnällt ordentligt mycket i den här texten, på allt och alla.
Nej inte riktigt alla...
Jag vill hem!
// Dennis
Mysigt pirr - "bara" arton dagar kvar
Kategori: Barn & Familj
Under onsdagskvällen träffar vi vår toastmaster och går igenom en del inför den 18 juni.
Han har säkert en del frågor och tillsammans ska vi räta ut det vi undrar över.
Vid bra väder inleder vi träffen med att äta det som grillen så gott grillat åt familjen och honom - det ska bli trevligt.
Förberedelserna pågår och det är en hel del detaljer att gå i genom.
I dag köpte vi tillexempel en gästbok, en fotobok, pennor till gästboken, skjorta till Hugo etc. etc.
Jag ordnade ett par kylskåp och det gjorde Anette också, så vi har garanterat kylda drycker till festen.
Sen ska ju tårtan förvaras någonstans också.
Ett tips som vi fått som vi gillade (såklart) var vad vi ska önska oss i bröllopspresent.
Vi har fått frågan från flera håll och har haft svårt att svara på frågan.
En vän till Anette föreslog resepresentkort och det var ju en jättebra idé - om alla kommer från samma reseföretag.
Vi tog tacksamt emot tipset och valde då den bästa resebyrån - Ticket.
Bröllopsresa blir det oavsett presenter, men visst vore ett extra tillskott till den resan välkommet.
Det är sååå spännande och mysigt det här.
Jag har verkligen hittat rätt och har verkligen haft tur.
Älskar dig Anette!
Onsdag: I dag är det 18 dagar kvar till vigseln och bröllopsfesten.
Det börjar pirra ordentligt nu.
Mysigt pirr.
Efter bröllopet, någongång, kommer vi att ta oss i väg på en bröllopsresa.
Var den hamnar är inte avgjort ännu - vi har inte hunnit prata om det.
Men kanske något soligt och badigt eller om det blir en storstad eller
kanske båda alternativen. Vi får se.
En underbar strand på Mauritius. Kanske hit - fel vore det inte...
... eller kanske till den här staden.
// Dennis
