Fam Johansson-Hall-Rosendahl

Hoppas på stora framtida uppdrag

Kategori: Barn & Familj

Diggiloo var det största enskilda arbete jag gjort.

Visserligen har jag genom åren lagt ner tusentals ideella timmar på föreningsliv, ledarskap, turneringar/cuper etc etc
Men att vara ideell kan nog vara den mest otacksamma roll man kan tänka sig. En dag kommer då man "slängs på en sophög" och dina tusentals ideella timmar glöms bort.
Det är bara du själv som kommer ihåg dem.
Det är bara du själv som med stolthet kan se tillbaka på vad du uträttat.
Du vet själv vad du fått med dig.
Lärdom om massor.
Lärdom om hur barn mobbar andra barn.
Lärdom om hur vuxna mobbar andra vuxna.
Utfrysning.
Men också glädjen över en seger.
Eller kanske vunnen vänskap.
Idrotten är både grym och fantastisk på samma gång.
Jag närmar mig slutet på min "karriär" inom föreningslivet. Jag har nu varit fotbollsledare varje år i 27(!) år. Ledare genom styrelsearbete, ledare genom föreningsgrundare, ledare genom kansliarbete, ledare för projekt som till exempel turneringar/cuper, ledare för projekt som landskamper, ledare som tränare på alla möjliga nivåer etc etc
Sen kom den där dagen då jag tyckte det fick räcka.
Nu längtar jag inte längre tillbaka till tränarrollen, styrelserummet eller bollförråden - allt det där är förstört.
Den enda som kan få mig att ändra mig på vissa punkter är Noah.
Ber min son mig att bli tränare eller hjälpa till på något annat sätt än "bara" som förälder så gör jag det.
Ringer Liverpool FC och frågar om jag vill bli vattenbärare - då kommer jag också överväga ett positivt beslut.
Annars känns det nu som det räcker.
Jag är klar.
Det är för mycket skit (läs: knäppa föräldrar) inom dagens föreningsliv att det inte är värt allt slit för deras ungar.
Men de positiva minnena kommer jag bära med mig hela mitt liv.
Som första matchen, den 31 juli 1992, när vi på Runnevåls uppkritade kvartersplan lyckades vinna med 2-1 och dessutom gjorde alla tre målen.
Och när vi inväntade sju minuter innan vi slog klubban i bordet för att förkunna "min" klubb grundad, den 8 oktober 1992 klockan 20.00.
etc etc

Var sak har sin tid.

Nu hoppas jag istället på fler tunga projektjobb i framtiden.
Vem vet?
Jag vet i alla fall att jag klarar av dem.
På måndag skickar jag in en ansökan om ett spännande monsteruppdrag.
Håll tummarna.

Och.
Om cirka en vecka blir det skolbänken igen.
Ljungskiles Folkhögskola.


// Dennis

Kommentarer


Kommentera inlägget här: