Till minne av...
Kategori: Barn & Familj
Det är rofyllt att vandra på en kyrkogård.
Där känns det som att folk har mer respekt för varandra än på andra platser. Lugnet finns där och folk slår sig inte fram. Samtalstonerna är mjukare än på stan - det enda som hörs är en fyraårig liten kille som har liiiite för mycket spring i benen (och lite för mycket megafon i munnen).
Minneslunden på Ruds kyrkogård 31 oktober 2015
På Ruds kyrkogård, Karlstads största kyrkogård, var det som vanligt mycket vackert med alla tända ljus överallt. Och minneslunden (bilden) ännu lite finare.
Givetvis kunde jag inte låta bli att tänka på morfar, mormor, morbror och Nisse m.fl... de tre förstnämnda ligger och vilar vid Stora Kils kyrka och Nisse är begravd i Vansbro.
När jag var lite äldre än Noah är i dag ringde mormor mig en dag och sa att jag skulle komma över nästa dag, för då skulle hon bjuda på glass. De bodde på granngården och jag behövde aldrig gå över någon väg, så dit fick jag gå själv.
Men inte den här gången.
För på morgonen hade dödsbudet kommit under tiden jag sov - jag fick veta ganska snart efteråt.
Då var jag sex år och jag blev så klart jätteledsen.
Även om jag minns det där med att jag skulle komma över och äta glass så var det naturligtvis inte därför jag var ledsen, jag förstod vad som hade hänt.
Det var tomt.
Det var tomt.
Det var 1981.
Mormor visste förmodligen vad som var på väg att ske... hon ville träffa sin lilla pojke, sitt lilla barnbarn, innan det var för sent.
Vi hann inte träffas en sista gång.
Den 20 december 1994 möttes mormor och morfar igen.
// Dennis
