Scousers.
Det är ett populärt smeknamn på personer från staden Liverpool i nordvästra England och det kommer från den dialekt man talar i området som kallas scouse.
När en äkta Liverpoolbo börjar tala med dialekt, scouse, är det nästan omöjligt att förstå vad de säger - till och med för engelsmännen själva.
Hur blir det då för mig och min knackiga engelska? Visserligen förstår jag bättre än jag kan tala språket, men när jag är i Liverpool och frågar en äkta ortsbo om t.ex. vägen kan jag nästan inte förstå.
När de talar med dialekt är det inte bara en svår engelska att översätta begripligt - det går otroligt fort också. Det är nästan så att radiosportens Lasse Granqvist ligger i lä (visserligen förstår man när Lasse pratar men han är expert på att hitta orden och referera snabbt).
I dag blev det dock klart - jag måste vässa min scouse accent och jag måste göra det på en vecka.
När jag började titta på Tipsextra på 1980-talet och förälskade mig i Liverpool FC var det främst en spelare jag hade särskilt gott hjärta till. Pojkrummet var tapetserat av Liverpoolbilder och i synnerhet var det en walesare som stack ut ur mängden, inte bara för sin mustasch, Ian Rush.
Ian Rush var den stora målskytten och gjorde i snitt 0,52 mål per match, det vill säga, han gjorde mål i minst varannan match under sina 660 matcher i Liverpooltröjan.
När jag var sådär 9-10 år gammal kände mamma en fotograf (minns inte vem han var). Han ordnade fram äkta svartvita sportfoton åt mig, bland annat minns jag en rallybild tydligt men vem som körde bilen har jag svagare minne av, jag tror att det ha varit den nyligen avlidna svenska rallystjärna Erik "Karlsson på taket".
Men det viktigaste fotot var en bild tagen på Anfield med min stora idol Ian Rush.
Med tanke på hur jag minns hur bilderna fraktades till mig och vad de föreställde var det ett stort och lyckligt ögonblick. Jag var bra mallig i skolan dagen efter, det minns jag också.
Nu är jag drygt 30 år äldre och är fortfarande lika förälskad i klubben Liverpool FC.
Och!!!
Om en vecka får jag träffa min stora idol från barnsben - öga mot öga, handskakande, selfietagande, autografskrivande... men kanske häftigast av allt... jag ska intervjua Ian Rush i spelartunneln i direkt anslutning till omklädningsrummen i Friends Arena.
Där kunde detta blogginlägg ha varit slut, men icke...
Direkt efter mitt möte med Rush får jag chansen att intervjua nästa stora idol från Liverpool FC. Det var nämligen så att efter målkungen Rush kom en ny målkung, som dessutom var från Liverpool, Robbie "Gud" Fowler.
Inte ens Steven Gerrard har fått smeknamnet "Gud" av fansen på Anfield, Robbie Fowler hade den statusen. Han spelade inte lika många matcher som Rush, ungefär hälften så många, men han hade även han ett fantastiskt målsnitt, 0,5 mål per match.
Personligen håller jag en träff med Rush högre än en träff med Fowler med tanke på den betydelse Rush hade för mig under min uppväxt och hur mycket jag såg upp till honom.
Men.
Att samma kväll få till personliga, exklusiva och enskilda intervjuer med Ian Rush och Robbie "Gud" Fowler till min kommande bok är makalöst stort.
Kanske mitt livs största fotbollshändelse hittills (då konkurrerar det bland annat med min första resa till Anfield och Liverpool).
Direkt efter legendmatchen på Friends Arena, Liverpool FC-Manchester United, torsdagen den 3 september händer detta.
Wow!
Jag kan inte ens fatta, ta in, att jag lyckats få till detta.
Wow!
Wow!
Wow!
Ian Rush och Robbie Fowler firar cupseger.
Som du ser på översta bilden var Rush även känd för sin mustasch. Detta minns vi
alla och de som inte kommer ihåg det blir av Fowler skojigt påminda om det av under
en legendintervju några år efter cupsegern.
// Dennis