I dag grät jag för fem år sedan
Kategori: Fotboll
I DAG FÖR EXAKT FEM ÅR sedan stod jag på Anfield för första gången i mitt liv. Det var söndagen den 25 oktober 2009 och Liverpool hade uppförsbacke. Rafa Benitez hängde löst och allt annat än seger mot största rivalen Manchester United var oacceptabelt.
Sedan mitten av 1980-talet hade jag längtat efter Anfield och efter att få sjunga med i You'll never walk alone.
Jag hade aldrig kunnat föreställa mig hur det egentligen var att vara på plats - speciellt inte i detta pressade läge för mitt Liverpool öga mot öga mot Man Utd.
You'll never walk alone var denna dag mäktigare än vanligt och det brast för mig - det var så oerhört stort att vara där.
0-0 slutade första halvlek men i andra akten hände det saker. Torres spelades fram i den 65:e som ryckte ifrån Ferdinand och dunkade upp 1-0 i nättaket bakom van der Saar. Anfield exploderade, jag likaså - jäklar vilket målvrål som ekade över Liverpool.
Man Utd tryckte på för ett kvitteringsmål och hade även ett avslut i underkant av Reinas ribba. Alla ville att domaren skulle blåsa av matchen - men tiden gick.
N'Gog frispelades i den 96:e minuten och rullade kallt in 2-0-målet framför The Kop - Pepe Reina tog en 90-meterslöpning och var först framme hos fransmannen - Anfield var i extas och när jag såg matchen hemma i efterhand hade kommentatorn ropat ut att det varit den mest euforiska stämning han någonsin sett på en idrottsarena - och jag var där - för första gången.
Det fanns det till och med bildbevis för i TV.
Jag glömmer aldrig den 25 oktober 2009 - det gör nog inte N'Gog heller!
