Fam Johansson-Hall-Rosendahl

En dag på jobbet ser olika ut nästan varje dag.

Den här onsdagen till exempel... då var det inte smörknivreportage utan statsministern som gällde.
Ja, inte hela dagen, men ändå.
Det varierar kan man säga.

 

Kvart i tio var jag på plats utanför polishuset i Karlstad - för att ta ankomstbild.

Väntan blev till en halvtimme, eftersom statsministern var en kvart sen.

Sen tog det några få sekunder så hade Fredde tillsammans med två stora starka pojkar farit förbi... jag likande det vid att vara åskådare på Tour de France, cykeltävlingen som rankas till världens största och där åskådarna står i upp emot åtta timmar i väntan på att se cyklisterna och sin favorit. När de väl kommer tar det några få sekunder - sen är de borta och i värsta fall var favoriten inklämd i klungan.
Säpo tog in statsministern genom polishusets ytterdörr i en oerhörd hastighet - sen var de borta och pressekreteraren sa till oss i media att vänta (jag och två personer från TT).

 

Långa minuter väntade... det blev 60 minuter innan något hände... då hade hela den värmländska pressen samlats inne i polishusets vänthall. Vi var så många att folk som skulle besöka polisen vände i dörren i tron att kön var enorm.
Värmlandsbygden och TT var först på plats, TT med reporter och fotograf. Sen rullade det på... Sveriges Radio, SVT, TV4, NWT, VF... ja... all värmländsk media var på plats.
Kul, då jag sällan möter "kollegorna" nu för tiden... idel kända ansikten (nästan).

 

När vi väl fick träffa statsministern var turordningen som alltid TT och TV i första hand, sen radio och skrivande journalister - eftersom vår tidning var minst av de som var på plats fick jag ta i hand med Fredde sist av alla.
Med nervös inledning fortsatte det riktigt bra. Jag hann med två frågor med oerhört proffsiga och långa svar tillsammans med statsministern - sen bröt pressekreteraren intervjun.
Det är vid dessa tillfällen det är med fördel att använda sig av diktafon - desto mer ord får man av personen man intervjuar.

 

Minuter senare rullade Fredde med livvakterna, presspersonerna han hade med sig vidare från polishuset.

 

På 2,5 timme hann jag med fyra minuters intervju och en massa fotografering, nedan bjuder jag på bilder.

Ja, just det ja... jag hjälpte TT med att mobilfilma deras två första frågor - som de sedan minuten senare lade ut i etern. Naturligtvis gratis... men frågan är om jag får fotobyline (hahaha).

 

Så kan en helt vanlig arbetsdag som journalist te sig...