Vilket antiklimax. När jag vaknade i morse, var jag minst lika stel som igår, fast nu var jag hur svullen som helst. Fingrarna som ut som stoppade korvar, värre än vanligt alltså... Jag fick krypa till korset och ringa rådgivningen, för till och med jag blev fundersam på vad sjutton det var. Med hopp om att de skulle säga "Jahaa, nej det är lugnt, så ser många förkylningar ut!", så jag kunde ta mig till jobbet. Men nej då, hon hade inte en aning utan bad mig ringa vårdcentralen. Det var den första arbetsdagen det. På vårdcentralen frågade läkaren mig, vad jag tyckte att de skulle göra? Jag måste ha sett rätt kul ut, det är inte så där jätteofta jag blir så ställd att jag blir tyst. "Jaa du, jag har inte en aning" sa jag. "Inte jag heller" sa läkaren "vänta och se om det går över under helgen." Dennis ville veta vad läkaren hette, så han visste vem han skulle stämma, om det hände mig nåt.

Ja, så är det nu i alla fall. Nu är det mormors och farfars tur att vara rejält dåliga. Känns väl sådär måste jag säga att ha spridit de här bacillerna till hela familjen.

Nu har Noah just vaknat efter att ha sovit ute en sväng. Själv tog jag en campingstol och satte mig på garageuppfarten i solen med en kopp kaffe. På nåt vis, hur kan man verkligen fråga sig, somnade jag. När jag vaknade var jag ju inte direkt mjukare i kroppen efter att ha knövlat ihop mig i en sån stol. Jag lär väl åka på blåskatarr nu också, för vissa delar på kroppen var ISKALLA när jag kom in. Nu har jag suttit på en värmedyna en stund och tror att känseln kommit tillbaka.

Jag hade en smskonversation med pappa nyss. Det är lite spännande, för några veckor sedan bestod sms'en av "ok", "nej", "ja". Spelade inte så stor roll om svaren inte passade in, men det var det man fick nöja sig med. Men nu, jädrarns, har jag till och med fått recept på vitvinssås via sms! Inte dåligt. Sedan kom en fråga om jag hade vin hemma. Japp, var mitt svar. Faktiskt blixtsnabbt kom returen på det, "Bra det är roligare att vara sjuk om man tar ett glas på kvällen"

DET var fanimej ett bättre råd än läkaren gav!

Stela kramar

// Anette