I dag trodde jag att det var dags.
Anette började prata tätare och tätare om värkar och kring planerna hur vi lägger upp situationen om det skulle vara dags.
Under kvällen pratade hon med sin mamma om hur vi löser det praktiska kring barnen hemma om vi måste åka under natten.
Jag fick nervösspunk och började härja runt som en galning hemma.
"Jag måste packa väskan. I alla fall det jag hunnit plocka ur sedan i onsdags."
Känslan är att det är ordentligt nära nu.
Enligt planen handlar det om tio dagar (beroende på hur man väljer att räkna) fram till den 2 februari.
Visserligen kan det gå över tiden - men det tror jag inte.
Jag tror det kan ske inom de närmaste två dygnen.
Faktiskt redan i natt.
Som jag berättat tidigare så känns Anette oerhört redo.

I dag plockade jag i ordning spjälsängen (se bild i texten nedan). Det var med kärlek jag gjorde det och det var en fin känsla i kroppen när jag satte ihop sängen och bäddade i ordning.
Det blev så fint.
Mysigt.
Snart har vi en liten goding att snosa på.
Be-lila kommer snart och hela familjen väntar och längtar.
Jag har redan funderingar på var jag ska ställa familjekortet på kontoret - mitt kontor.
Familjekortet med mig, Anette, Sanna, Hugo, Lovisa, "Be-lila" och taxen Pebbels.
Fin tanke.
Jag längtar efter min/vår bäbis.
Pappa vill kramas.



// Dennis