Fam Johansson-Hall-Rosendahl

Äntligen tog jag beslutet

Kategori: Barn & Familj

Vilken vecka!
Wow!
- Succé igen för fotbollscupen jag nästan helt på egen hand arrangerar.
- Succé arrangemangsmässigt med mässan.
- Värsta kraschen av dansen.
- Enorm kritik från felinformerade fotbollsföräldrar/funktionärer.
 
Kritiken efter helgen har varit massiv och orättvis - men till deras försvar har de informerats på fel sätt av en "mellanchef".
Men när man ändå inte vill försöka förstå så ligger det mer bakom, säkert även över en längre tid.
Det kan också handla om avundsjuka, som någon sa.
Jag vet inte.
Och kommer förmodligen aldrig få veta hela sanningen.
Nu är Det liksom lite skitsamma.
I går (tisdag) betydde kritiken något.
I dag har den bara hjälpt mig vidare.
Det är positivt.
Mycket positivt för min kropp och själ.
 
Det jag vet är att Jag kan gå rakryggad med vetskapen att jag gjort mitt bästa för föreningens överlevnad, utveckling och färger.
Jag vet att Jag har varit föreningen och Är föreningen.
Sen finns det människor som inte är föreningsmänniskor som tycker att ett par timmars ideellt arbete är pest och pina, oförstående och fullständigt onödigt.
Det är dessa människor som tar död på det svenska föreningslivet.

Många har sagt till mig följande:
- Ingen kommer tacka dig för att du lade ner hela din själ i föreningen.
- Ingen kommer tacka dig för att du gick in i väggen och inte längre kunde bidra med något.
- Ingen kommer tacka dig för alla de ideella timmar du lagt ner på föreningslivet.
- Ingen kommer tacka dig för allt du gjort för tjejerna i Kil.
- Ingen kommer tacka dig för att du varit en eldsjäl för idrotten i Kil och en ambassadör för kommunen genom alla år.
etc etc

Och tyvärr stämmer det.

Det var jag som...
... 1992 såg till att tjejerna fick en egen fotbollsförening att spela i där fokus enbart var på tjejerna.
... såg till att fem landskamper spelats i Kil under föreningens flagga och därmed gav våra fotbollstjejer ett oförglömligt minne
... med telefonens hjälp på egen hand raggade ihop 57 lag till den första upplagan av cupen 1993, nu 24 upplagor senare
... fick ta det otacksamma beslutet/arbetet med att "sparka" kanslisten för att föreningens medlemmar/föräldrar inte ska behöva betala för mycket - och såg till att halvera medlemsavgifterna
... fick bli ny "kanslist" trots att Alla lovade att hjälpa till (var tog den hjälpen vägen?)
... såg till att funktionshindrade fick spela fotboll inom Kil och dessutom fick inomhus-SM till orten
etc etc

Jag är stolt över det jag har gjort och det kommer jag bära med mig med ett leende resten av mitt liv.
Dessutom är jag stolt och glad över att jag har tagit det här beslutet och för att jag fick så "bra" hjälp att fatta mitt beslut.

Men nu är det över.
Onsdagen den 23 november 2016 lämnade jag min post som ordförande i den förening jag en gång grundade med omedelbar verkan.
Naturligtvis finns hjärtat för alltid kvar i föreningen - även om det nu är stor risk att den läggs ner.
Jag ser inte längre någon prestige i att kämpa vidare, det är inte värt att gå in i väggen för.

Om jag mår bra?
Jag mår mycket bra, tack!

Nu vill jag lära Noah spela spel och kort istället... och kanske även fotboll, om han vill...

// Dennis

Kommentarer


Kommentera inlägget här: