Fam Johansson-Hall-Rosendahl

Vi köper ju bara godis utan tillsatser. Måste vara mycket blåbär i den här klubban..?

Så har vi fått lite fjädrar i grenen!

Det här är Bosse.
Bosse är en ko.
Ett mjukisdjur.
Noahs mjukisdjur.

En dag frågade vi Noah om kossan hade något namn.
"Bosse", svarade Noah utan att tänka efter.
Så Bosse fick det bli.
Och kossan Bosse är viktig för Noah.
Särskilt på kvällen när Noah blir trött.
Då ska han ha Bosse i sin närhet.
Säg hej till Noahs lilla Bosse!

// Dennis

... fram tills söndag, sen eftermiddag.
Då påminns man igen - den bittra sanningen.
Det jag gör, det syns inte - tydligen.
Jag fick helt enkelt ta mig en ny funderare. Den här gången kanske jag kom närmare ett svar, jag vet faktiskt inte.
I går var en helt lysande dag, som nästan förstördes på morgonen. Tiden därefter har varit bra, givande, lugn och intressant - tills sena söndagseftermiddagen.
Jag och Anette var på Chess i Göteborg (läs mer i inlägget längre ner). En härlig dag, där vi fick chansen att vara bara vi.
Noah var hos mormor och morfar och biljetterna/resan fick vi av farmor och farfar.
Härlig dag i götet!
Under söndagen var vi först till Ikea och sen vidare till Stuvbutiken. På Ikea köpte vi säng till Noah, hyllor och annat praktiskt till hans rum, som nu ska göras i ordning. På Stuvis ordnade vi tapeter, färg och annat behövligt till renoveringen. Tapeterna var till lillkillens rum och färgen till vardagsrummet. Som du kan se på bilden nedan visste inte Noah om att han var och köpte sina nya tapeter - kundvagnar kan vara bra till mycket.
Hemma lastade jag ur allt, stuvade om i garderoberna för att skapa plats och gick för att arbeta. Innan det släppte jag ut hunden som av någon obeskrivlig anledning inte fått komma ut och göra sina behov.
Anette åkte till Bergvik och storhandlade matvaror.
Frid och fröjd!
Sen...
Huvudvärk, stress och irritation.
Men, men det går väl över - i morgon är det arbetsdag.
I går spelade Lovisa Inelko Cup i handboll (fotot är taget av farmor). Bland annat hade hon gjort två mål och fått medalj.
You'll never walk alone - eller!?

// Dennis

Eller?

Farmor förevigade prisutdelningen under Inelko cup.

Noah sover rätt gôtt i en kundvagn också.

Vi tackar farmor och farfar för upplevelsen vi fick under lördagen.
Göteborgsoperan och musikalen "Chess på svenska".
Tanken och meningen var att de själva skulle vara på föreställningen, men sjukstuga satte stopp - och istället för att biljetterna skulle gå till spillo så fick jag och Anette dem istället plus resan.
Jättetråkigt att de inte kom i väg själva, då de sällan kommer i väg på egna äventyr, och samtidigt jätteroligt för oss.
Stor tacksamhet!
Anette gav musikalen en fyra i betyg, där fem är bästa siffran. Jag tar betyget ett steg längre till fyra plus.
Mäktig musik, bra sång, något tam story... så kan man väl kortfattat beskriva den här versionen av musikalen.
Förra gången var toppnamn som Tommy Körberg, Helen Sjöholm, Anders Ekborg och Josefin Nilsson med. Givetvis höjer det statusen ytterligare, men den här versionens mer okända namn gjorde det också mycket bra.
Vi fick en härlig musikalupplevelse i Göteborg att minnas tillbaka till.
Tack!

// Dennis

I dag har jag träffat och pratat med Annie Lööf, Centerpartiets förbundsordförande och Sveriges näringsminister.
Hon har fått stå emot mycket skit det senaste halvåret, mycket tack vare det idéprogram partiet presenterade som förslag.
Jag tycker hon är bra, och dessutom trevlig!

Kul också att återse värmländskan Anna-Karin N, Annies nya presschef.

// Dennis

Jag skrattade gott åt goa Noah under eftermiddagen idag. Han tittade upp på vitrinskåpet och pekade. "Mammasaft!" // Anette

Den här veckan har jag en praktikant med mig på jobbet.
En ambitiös kille från Kristinehamn.
Detta med praktikant är en ny och spännande erfarenhet för mig.
Och det känns också inspirerande att fungera lite som en mentor.
Han är duktig och jag satte honom på ett reportage redan första dagen - det tråkigaste som fanns som praktikant, på den tiden man själv var där, var all dötid.
Därför satte jag igång honom redan första dagen.
I dag är också på dagen två år sedan jag började på Värmlandsbygden.

// Dennis

Dagen har flutit på bra. Jag känner mig starkare och är verkligen på väg tillbaka. Igår fick Sanna ett dödsbesked, hennes mobil har gjort sitt och sorgen var mycket påtaglig. Snyftandes berättade hon att hon inte ville ha en ny mobil, hon ville ha sin gamla trotjänare som varit med i ur och skur i två år. Inte ett enda ord om att vi skulle köpa eller fixa mobil till henne. Hon var verkligen helt inställd på att ordna detta på nåt sätt själv.

Idag ringde jag Phonehouse, hennes sätt att tackla situationen och inte be om hjälp tyckte jag om, jag fick en riktigt bra erbjudande på en modell som inte var den nyaste. Vi bestämde oss för att hjälpa henne. Så till veckan kommer en ny mobil. Tror ni att lyckan var total? Dennis tyckte välkomnandet med en jättekram var nåt som skulle bli en vana.

Efter Hugo och Lovisa skjutsats iväg till discot, dök en trevlig överraskning upp. Tänk att presenter är så vansinnigt kul och spännande. Sanna något sur tyckte att hon också borde få present för hon är också kvinna. En supersöt tavla och ett hjärta, han kan han, min man. // Anette

PS. Idag fyller min gudson år också.

Klara för disco!! // Anette

Här är det läxmys. Lovisa har gjort stora framsteg. // Anette

På tisdagsförmiddagen sövdes Lovisa på Centralsjukhuset i Karlstad.
Orsak:
Örhänge två hade också fastnat i örat och Lovisa vill inte uppleva samma sak en gång till som med det första örat.
Det blev inga hål i öronen för lillsessan.
Nu är det öronvila och läkning som gäller.
Efter besöket på CSK var Lovisa pigg och glad.
Förmodligen även lättad över att ha sluppit smärtan den här gången.

// Dennis

I dag lämnade valberedningen i "min förening" sitt förslag till styrelse, som ska klubbas igenom på årsmötet den 14 mars.
Förslaget placerar mig som ordförande.

Även om jag startade föreningen 1992 har jag aldrig tidigare velat vara ordförande.
Men nu är det dags.

Om årsmötet säger Ja när ordförande ska väljas.
Återkommer naturligtvis i ärendet.

// Dennis