Undrar när jag var hos tandläkaren senast? Oerhört länge sedan var det i alla fall och den främsta orsaken har varit kostnaderna.
Eller åtminstone den ursäkt jag haft.
Tandläkarskräck är förmodligen den riktiga sanningen.
I går var det dags igen.
Med skräckkänslor i kroppen genomled jag arbetsdagen innan det var dags.
Killen, som för övrigt var mycket lugn och duktig, inledde med att plåta mina tänder.
Jag var övertygad om att domen skulle vara hål, inte bara ett utan flera.
Så var det inte.
Jag var hålfri helt och hållet.
Otroligt och du kan ju bara gissa vilken lättnad jag kände.
Sen var det tandsten och polering som stod på schemat. Och tandstenen satt ordentligt på flera ställen.
Tandisen fick kämpa ett bra tag och jag fick stå emot en hel del.
Men hans lugn lugnade mig och jag fick nästan en känsla av behag om att bli ompysslad. Det var på ett otroligt sätt helt okej att bli grävd i munnen och låta den hemska maskinen arbeta där inne.
Bra blev det ju också.
Och långt ifrån så dyrt som jag trodde det skulle bli.
Jag var ju trots allt där i en och en halv timme.
Natten mot söndag ska klockorna ställas om.
Utemöblerna ställs tillbaka efter sommaren, och klockorna likaså - en timme tillbaka.
Senast Anette åt mat var den 2 september, efter det har det bara handlat om soppor.
Tills igår.
Då blev det fest.
Anette åt igen, kyckling.
Stort.
Ett annat tecken på att sommaren är över är att vinterdäcken sätts på bilarna.
I måndags tog jag Anettes bil och i torsdags min bil. I dag blir det morfars stora bil och kanske även farfars.
Mutterskruvdragaren var ett bra inköp.
Oj, det var många år sedan jag hade sådan här träningsvärk.
Armarna, speciellt biceps och triceps, är mer eller mindre bortdomnade av smärta - ryggslutet är så långt i från bortdomnat det kan bli. Aldrig tidigare har jag haft så ont i ryggen och stelheten gör Anette skadeglad... hon kallar mig för gubbe.
Möjligen känner jag mig faktiskt som mannen på bilden nedan.
Orsaken är den att jag under lördagen ägnade fem (!) timmar till att kratta hela gården på löv och fallfrukt och köra bort detta i skottkärror.
Det blev 28 fullastade kärror - otroligt mycket.
"Jaha, är det så här det är att vara husägare, tänkte jag." :-)
Utöver krattande så var jag uppe på taket på både garaget och huset för att rensa stuprännorna, som nu är fina och vattnet rinner.
Härligt att det värsta är borta, även om det fortfarande finns löv kvar. De får jag ta hand om nästa vecka - då blir det i alla fall inga 28 skottkärror som behöver köras bort.
Klockan 10.
Klockan 15. (Ps. De löv som ligger kvar är löv som hunnit falla under dagens gång)
TRE OMGÅNGAR KVAR I SUPERETTAN! Det börjar hetta till ordentligt i Superettan. Degerfors har två matcher kvar hemma på Stora Valla. Nu på söndag, den 21 oktober klockan 17, ställs DIF mot Ängelholm. Hela Fotbollsvärmland borde sluta upp och stötta Rödvitt - särskilt de som anser sig vara supporters!
KOM I TID!
För cirka klockan 16.30 inleds Värmlands Fotbollsförbunds prisutdelning för alla series
egrare i div. 4-7, J19 herrjunior och pojkserierna, 12-17 år. Om alla seriesegrande lag dyker upp kommer 32 lag att få ta emot lagpriser/medaljer på Stora Valla. Jag presenterar prisutdelningen och matchen i högtalarna.
Spännande andra matcher: Umeå tar emot Varberg på söndag (16). Trelleborg möter Falkenberg på måndag (19).
Degerfors IF återstående program i Superettan 2012: Söndagen den 21/10 17.00 Ängelholm (H). Söndagen den 28/10 16.00 Ljungskile (H). Lördagen den 3/11 15.00 Trelleborg (B).
Utvecklingssamtalet under sena torsdagseftermiddagen visade detta.
Läsningen går bättre och bättre, även om det fortsatt krävs mycket träning - och återberättande av vad hon har läst. Så att det hon läser verkligen har gått in ordentligt, annars blir det bara ord.
Matten går ännu bättre.
Där flyter det på i normal takt. Udda och jämna tal är för tillfället svårast.
Hon har kompisar att leka med på rasterna, inte bara en och samma kompis varje rast heller, och anses vara en god kamrat själv.
På lektionerna ser hon till att få arbetsro och frågar när det är något hon inte förstår.
Orden "jag vet inte" eller "jag har ingen aning" figurerar även i skolan. Fröken tror, precis som vi, att det beror på bekvämlighet - när hon säger så är det för att försöka slippa ta ställning.
Efter utvecklingssamtalet var det en stolt pappa som lämnade Lovisas klassrum.
I onsdags skrev Anette nedanstående på sin facebooksida:
"Det kommer bli nåt av den killen... Psykologen på hab ringde nu och ville ha med Hugo i en specialistgrupp som ska hjälpa till med informationsutveckling. "Handplockade barn, med uttrycksförmåga och åsikter" som hon sa. Gruppen bestod av barn mellan 11-16 år... och min lilla Hugo... Så nu har han kvällsmöten och en resa till Stockholm att se fram emot. Härligt när man ser att man fått skavsår i öronen till någon nytta..."
Frågan är om Stockholm redan nu kommer behålla Hugo och han intar Rosenbad - eller om regeringskansliet får vänta i något år till? Jag brukar ibland lite skämtsamt kalla Hugo för Lillreinfeldt - vem vet... en dag kanske...
Torsdagen den 8 oktober 1992 exakt klockan 20.00 bildade och grundade jag IFK Kil, som några månader senare bytte namn till sitt nuvarande namn, IF Kil.
I dag är det 20 år sedan.
Föreningen hade redan från början två sektioner, bordtennis och dam- och flickfotboll.
Fotbollen har alltid varit den största delen i föreningen.
Bland annat fick jag av Värmlands Fotbollförbund ta emot stipendium för "Årets Ungdomsledare", men det viktiga är att föreningen lever än i dag - och att den tycks gå bra.
Nästan varje år vinner något av föreningens fotbollslag sin serie, och ofta går det bra för flera spelare som tagit sig vidare till distriktslagsspel eller kanske högre divisioner på seniornivå.
IF Kil har genom åren engagerat tusentals människor och en dag som denna känner jag mig både glad och har en inre stolthet.
Så såg jag ut dagen efter.
