Om jag inte hade trampat
Kategori: Fotboll
Nu vet jag hur det känns att hamna i "frysboxen".
Jag vet också vem/vilka som är mina vänner - många som jag trodde var mina vänner har visat en helt annan sida. Tystnaden.
De lyckades lägga locket på efter sitt mobb-genomförande.
Jag fick ta hela smällen själv.
Många hörde av sig och sa vad de tyckte om deras agerande och stöttade mig.
Fler vill att jag ska vara kvar än det finns aktörer som vill det motsatta.
Kanske hade det gått att lösa.
Om rätt personer stöttat mig.
Många hörde av sig och sa vad de tyckte om deras agerande och stöttade mig.
Fler vill att jag ska vara kvar än det finns aktörer som vill det motsatta.
Kanske hade det gått att lösa.
Om rätt personer stöttat mig.
Så blev det inte.
Och troligen var det en mening med det.
Och troligen var det en mening med det.
Men på det sättet mobben genomfördes - inkl de kränkningar/förtal jag utsattes för - kommer jag aldrig glömma.
Inte heller de (fåtal) näthat jag fick ta emot under en period.
Inte heller de (fåtal) näthat jag fick ta emot under en period.
Det var alltså så här man blev "tackad" för alla timmar man lagt ner på att andras barn skulle få möjlighet att spela världens största idrott sedan jag startade föreningen 1992, för 24 år sedan.
När jag tänker tillbaka inser jag att jag offrat otroligt mycket av min tid, till andras barn.
När jag tänker tillbaka inser jag att jag offrat otroligt mycket av min tid, till andras barn.
Tusentals spelare, (möjligen) dubbelt så många föräldrar, far- och morföräldrar, tusentals gästande spelare i både vår traditionella och mycket uppskattade cup och i serie- och annat cupspel, fem landskamper har jag tagit till Kil vilket skapat minnen för livet för andras barn och oerhört mycket mer än så har passerat föreningen genom åren - för att inte tala om alla glada minnen våra tusentals spelare fått med sig från första mötet med sin nya kompis, första cupen med övernattning etc etc...
Det skulle kunna skrivas flera böcker om alla år.
Naturligtvis känner jag mig både kränkt och förtalad.
Självklart är jag mycket besviken, men mest är jag ledsen.
Ledsen över det sätt detta skedde på.
Ledsen över att människor kan behandla en annan människa så illa.
Ledsen över... så mycket...
Självklart är jag mycket besviken, men mest är jag ledsen.
Ledsen över det sätt detta skedde på.
Ledsen över att människor kan behandla en annan människa så illa.
Ledsen över... så mycket...
Ledsen över att hamna i "frysboxen" och känna ensamhet - trots all kärlek jag delat ut... inte bara i år utan under så många år...
Undrar hur mitt liv hade sett ut om jag inte tagit den där cykelturen på förhösten 1992, cykelturen för att skrapa ihop folk till föreningens första styrelse.
Undrar hur mitt liv hade sett ut om jag inte tagit den där cykelturen på förhösten 1992, cykelturen för att skrapa ihop folk till föreningens första styrelse.
Hur hade mitt liv sett ut då?
Den cykelturen var ett viktigt vägskäl i mitt liv.
Tyvärr fick jag Nu, 24 år senare, betala dyrt för att jag satte mig på sadeln och började trampa.
Ja, det finns otroligt hemska och elaka människor även i min barndomsort.
// Dennis
