Fam Johansson-Hall-Rosendahl

Nu finns det risk för avundsjuka, men det struntar jag i.

Bilden nedan ska föreställa en till synes rätt så härlig plats på Mallorca.

Föreställ dig att barnet och mamman inte finns med i bilden.
Då har du stranden helt för dig själv.

Strax utanför bild finns den perfekta strandbaren som serverar den dryck du vill ha - en iskall öl, en iskall cola eller kanske ett glas rött eller något annat gott. Det enda du behöver göra är att att vrida på huvudet med strandbaren så vet personalen direkt vad de ska komma och servera dig - och det kostar inget, allt är fritt.
På stranden är det perfekt packad sand och i vattnet finns inte en enda sten som skär upp i dina fötter när du vadar ut för ett svalkande dopp i Medelhavets varma saltvatten.

Du hör havets brusande och ser vackra fiskar genom den klara vattenytan. Inte en skränande fiskmås eller annan tråkfågel så långt hörseln når.

Det finns ingenting som stör dig.

Du har en strand nästan helt för dig själv i 14-21 dagar.

Kanske är det bästa av allt att ingen elektronik fungerar, du kan slappna av utan mobiltelefon, ipad eller dator (okej en fungerande "padda" för att kunna spela "Hey day" under soltimmarna kan få finnas till hands, för att slippa "Hey day-längtan" allt för mycket). Den enda du kan höra, om du vill, är en trubadur som klinkar härligt på sin gitarr, men bara om du vill.

Vinden är perfekt - det blir varken för varmt eller för kallt och solen bränner lagom mycket. Du kan inte lida av brännande axlar eller annan sveda - det är den perfekta platsen på jordens yta.

Om kvällarna erbjuds det god mat, god dryck och shower som faller i smaken - men inte för mycket, bara lagom och härligt. Hotellrummen är så där lagom svala för att få en god natts sömn innan nästa dags njutbara timmar på "din" strand.

 

Hade jag pengar till detta hade jag definitivt skickat i väg er med en gång bara för att ni förtjänar det mest av alla och för allt ni gör som betyder så mycket. Resan skulle gå till:
Min fru, mormor, morfar, farmor och farfar.

 

Den dag jag har pengarna ska jag fixa denna resa till er - man vet aldrig, kanske trampar jag en på en borttappad lottokupong med högvinsten. Det kan hända...

 

Ps. När längtan efter barn och barnbarn blir för jobbig flyger jag ner dem - men bara över dagen. Detta är er resa.