Tuff ensamhet
Kategori: Barn & Familj
I kväll har det nog varit den mest ensamma kvällen på år och dagar.
Åtminstone upplever jag den så.
Jag har ännu inte åkt hem till familjen och just i detta nu är klockan 01:18 - och allt beror på seg utrustning.
Vi förbereder inför bröllopsfesten jag och Anette.
Dock tvingades jag vara borta i kväll då vi inte har rätt utrustning hemma.
Men den utrustning jag jobbar med nu är den segaste jag varit med om.
Klockan 17.30 började jag.
Det är ännu inte klart.
Troligen dryga timmen kvar innan den första av två delar i denna avslutande del är färdig.
Efter det tar det kanske 15-20 minuter innan del två också är färdig.
Otroligt ensamt.
Även om hjärtat var med mig via facebook, troligen tills hon somnade i från datorn runt 23-tiden.
Som du redan räknat ut kan jag inte avslöja vad det är jag håller på med.
Det ser den som är med på bröllopsfesten och då ska de personerna tänka på att det ligger mycket jobb och kärlek bakom.
Fy vad slitsamt det har varit i dag.
Klockan 08 i morse började jag jobba och då hade jag lagt mig vid 3-tiden för att jag skulle vara klar med del ett av fyra i det här arbetet.
Drygt 30 stycken är nu klara - de sista 18 kommer jag att göra klart hemma.
Men inte i natt.
Verkligen inte i natt.
Eftermiddagen var grym kan jag säga.
Troligen var det upp mot 25 grader varmt ute och solen stekte på bra.
Mitt skrivbord på kontoret ligger vid fönstret och kan inget annat göra.
Trots fläkt på full sula, öppet fönster med korsdrag har det garanterat varit dryga 40 grader på kontoret.
40 grader!
Och jag som mer eller mindre lider av värme och söker ständigt efter skugga.
Ja, det är faktiskt lite synd om mig.
Jag tycker det.
För jag kan inget göra åt saken.
Jo, kanske...
Till veckan spenderar jag 200 privata kronor ytterligare på en fläkt till kontoret - då har jag två.
Kanske kan jag då "överleva" arbetsdagarna.
Puh, vilken värme.
Jag hade hellre suttit på en uteservering och tagit en.......... glass än suttit här.
Visserligen gör jag det för den goda sakens skull.
Med kärlek.
Men med otrolig saknad och längtan efter min familj.
Klämfredag som det är.
I kväll hände det som jag inte ville skulle hända.
Jag missade en tävlingslandskamp för A-landslaget herrar i fotboll.
EM-kvalet borta mot Moldavien (svensk seger med 4-1).
Senast jag missade en tävlingslandskamp på tv eller på plats var........ ja, mer än tio år sedan.
De två timmarna lyssnade jag på radio och tyckte att det var ännu jobbigare att jag inte var hemma.
Men Sverige vann ju, det var det viktigaste.
Undrar hur Lovisa har haft det i dag?
I morgon (i dag menar jag) har jag lovat utflykt.
Hästsläpp.
Det har inte jag heller sett och jag vet att Lovisa tycker om att titta på hästarna.
Det börjar klockan 11 och det är inte på Hammarö.
Jag har lovat och jag ska hålla mitt löfte - men det kommer bli oerhört tufft att ta sig upp ur sängen vid 9-tiden (om jag får sova så länge).
Att göra något med Lovisa har jag länge velat göra.
Så nu ska det bli så - hur trött jag än är.
Under kvällen har jag tittat efter bil, då mina två är skrotklara. Jag har också tittat på stugor att hyra som semestermål. Dessutom har jag lyssnat en hel del på musik via youtube - mycket hårdrock för att hålla mig vaken.
Nu har jag skrivit en stund (klockan är nu 01:38) och ja, jag ordblajjar det mesta men jag vill också ha sällskap och något att göra.
Utrustningen visar just nu 30 procent kvar, skulle tippa på att det är detsamma som 45 minuter.
Otroligt segt.
Men sen ska det vara klart.
Den här lilla detaljen till bröllopet i alla fall.
Uppskattningsvis har det i tid räknat tagit cirka 17 timmar att färdigställa.
Det är på tok för lång tid.
Men jag har också lärt mig något mer på det hela:
Utrustningen är under all kritik.
Det går inte att jobba effektivt och det är ju det alla vill att man ska göra.
Men då behövs det samtidigt hjälpmedel som är dugligt.
Och det finns inte här.
Men som sagt, nu har jag väl gnällt ordentligt mycket i den här texten, på allt och alla.
Nej inte riktigt alla...
Jag vill hem!
// Dennis
