Fam Johansson-Hall-Rosendahl

Sen tar det tid att bygga upp till samma spänning, magi och känsla igen.

För några kanske det går fort - för mig går det inte lika fort.

Det går långsamt - i många fall jättelångsamt.

I morgon har jag oerhört mycket att stå i, grubbla över och förbereda - för att hinna är mitt mål att starta arbetsdagen redan klockan sju.

Mitt möte i morgon ställer jag in - orsak utåt: jag hinner inte.

Orsak inombords: jag saknar motivation, jag vet inte vad jag ska säga - jag är inte förberedd.

Då känns det bortkastat, jag måste komma taggad men framförallt förberedd.

Är jag inte det, då är det lika bra att skjuta på mötet.

Till och med söndagens fotbollsfest känns avlägsen, men betydligt närmre än morgondagens möte. Är jag inte taggad på söndag, då struntar jag i seriefinalfesten på Pitchers.

Då tjänar det inget till - dessutom kanske jag behöver tiden för att samla mod, kraft, självförtroende, vilja och förberedelser inför ett annat viktigt möte som ska hållas på måndag.

Det är väldigt tungt när magin, den positiva känslan och spänningen så ofta måste lyftas upp till ytan igen.

Fokus hamnar på fel saker och det är tungt att ladda och förbereda sig - om och om igen.

Istället för att rida på den positiva våg som fanns, så undrar jag nu när nästa våg ska komma.

Då blir det mycket enklare - igen - till nästa gång.

// Dennis