De sista veckorna har varit minst sagt hektiska. Men än viktigare känslosamma. Sanna har gjort sina 10 år på Mörmoskolan. Det har varit en berg-och-dal bana under åren. Från att börja knackigt... bli bättre, sedan rent åt helvete, till att avslutas på ett sätt som man bara kan önska i sina bästa drömmar. Mellanstadiet vill jag helst glömma, och önskar att Sanna tagit mer lärdom än skada av den tiden. Där fick hon verkligen lära sig hur man inte ska behandla andra människor. Än idag när jag ser dessa skitungar eller deras föräldrar kokar jag inombords. Men utan den tiden tror jag inte att hon blivit den person som hon är idag. Undrar hur många kvällar och nätter vi har legat och pratat, skrattat och gråtit under dessa år.

Högstadiet var det nya hoppet, full av tillförsikt och spänd förväntan gick hon iväg den morgonen. På eftermiddagen satt vi och grät i kapp vid köksbordet. Det blev inte som vi trott. MEN, detta ledde till ännu mera jävlar anamma i tjejen och många nya vänner. Detta vände och Sanna fann sig själv, sina riktiga vänner och trygghet. Högstadiet har från min synvinkel gått som en dans. Det har hänt otroligt mycket i mitt liv under den här perioden, ändå har hon jobbat vidare och tagit ett enormt eget ansvar för sin skolgång. Den prestation hon gjort är anmärkningsvärd. Utvecklingssamtalet har genom åren gått som en dans, omtyckt av lärare, duktig i de allra flesta ämnena och ambitiös. Den kunskap som är den viktigaste av dem alla i min mening har hon MVG i, och det är socialt samspel. Att de övriga betygen sen var fantastiskt fina var en bonus.



Hugo har haft sin nionde födelsedag. En så fantastisk liten kille. För nån vecka sen var jag på utvecklingssamtal på Hammarlunden och jag gick därifrån två decimeter längre. Så stolt man kan bli över sina barn. Det går fantastiskt bra för Hugo, på nationella prov de haft har han legat i topp. De bekymmer han haft genom sina första år, har blivit så mycket bättre och fröken var väldigt nöjd med honom. Vi har hunnit med ett besök till vårdcentralen också, en ond stor knöl under hakan dök upp under helgen och jag trodde jag skulle få en infarkt av oro innan vi kom iväg. En svullen körtel eller cysta blev diagnosen. Han skötte sig exemplariskt under provtagningen, inga problem där inte med den erfarenheten den killen har.



Lovisa har varit på fotbollsläger i en vecka. Hon har sett nöjd ut med veckan och jag är säker på att de färdigheter hon fått, kommer att visa sig vid nästa match som är till hösten. Det klassiska vattenkriget avslutade veckan och det verkar ha gått hem. Mormor och morfar har som vanligt agerat chaufförer. Undrar när vi ska kunna återgälda allt..?



Noah utvecklas varje dag, det kommer över mig hur mycket han lär sig varje dag och hur mycket han förstår nu. Han är så medveten om vad han får göra och inte, och hur han ska klara sig ur knipan när han gör bus. Det värsta är att det går hem hos mig också. Jösses vad ungen kan linda mig runt lillfingret.



Den 18/6 firade vi vår första bröllopsdag. Vi åt (snarare vräkte) på Fontana di Trevi, fantastiskt gott, lite orättvis köttfördelning, men helt okej för min del. Vi tog en tur till den stället vi förlovade oss på och fortsatte därefter till Frykenbaden, där åt vi glass och tittade ut över ett vackert fryken, tills regnet började strila ner. Farmor och farfar tog hand om hela barnaskaran, vi har tur som har ett sånt fantastiskt skyddsnät runt oss.



Nu är det några veckor kvar till en semester som jag så vansinnigt mycket är i behov av. Det är en dryg månad kvar till vi åker till Rhodos, jag ska försöka börja njuta av vad som komma skall.



I onsdags kom äntligen Oscar och Hanna hem på semester, det var så gott och se dem igen. På måndag ska Oscar "kidnappa" Hugo och ge sig ut på "äventyr" som Oscar sagt till Hugo. Hugo är mer än spänd på den dagen.



Midsommar kom och gick i en rasande fart. För tredje året i rad besökte vi Mariebergsskogen. Mormor och morfar, farmor och farfar var med. Det var en decimerad barnaskara vi hade med oss. Det var bara Noah. Hugo var hos pappa och Lovisa hos mamma. Sanna tillbringade helgen med kompisar på Värmlandsnäs (tror jag det var). Mormor fixade mackor och vädret var kanon. Efter Mariebergsskogen åt hela gänget sill, potatis och nubbe på Gösvägen. Noah hängde med till Kil, och vi fick en ledig kväll.



Tja... Det var väl lite vad som hänt de senaste dagarna...

// Anette