Ja, vi vet att det inte skrivs så ofta för tillfället.
Men det är också ett tecken på att det finns massa annat att göra.
Jag kan bara prata för mig själv och jag tittar inte ens på den gamla bostaden när jag åker förbi. Lite är det som att vi egentligen aldrig bodde där - det finns alla förutsättningarna i världen för att det nya boendet ska bli hur bra som helst. Att inte titta på den gamla bostaden ser i alla fall jag som väldigt positivt.
Jag hoppas också att Anette snart ska skriva några rader här.
Noah kryper numera på knäna och den tredje tanden har tittat fram. Apropå tittat fram: "titta" är Noahs favoritord (och det ord han hittills faktiskt använder på rätt sätt).
Anette kan berätta mer om mycket.

// Dennis