Vid 20-tiden kom jag hem från Svenska Fotbollförbundets och Svensk Elitfotbollsförenings årliga konferens i Jönköping.
Jag var på plats i egenskap av speaker i Superettan - för Degerfors IF.

Det var en konferens för marknad och evenemang. Alla de 32 klubbarna i de två största svenska ligorna var på plats. En del med mer folk än andra.
Totalt från DIF var det fyra personer som var på plats - två åkte när vi kom (de hade haft sin konferens i dagarna två med start tidigare än oss).

Mycket var intressant.
Men ännu mer kanske överflödigt för min del.
Jag är inte helt säker på att det gav mig så himla mycket.
Kanske.
När jag smällt konferensen några dagar så kanske jag fått ett bättre hum om vad träffen gav just mig.
Att den gav andra något, det är jag övertygad om.
Jag träffade åtta andra speakers - det utbytet var trevligt och jag snappade upp någon idé.
Men det kunde jag ha gjort även per telefon.
På måndagskvällen gick jag och några kollegor (som du ser på bilder nedan) på hockeykvartsfinal mellan HV71-AIK. En ofantligt tråkig tillställning där jag satt bredvid en stackars yngre tjej, hennes lillebror och deras mamma. De hade sett fram emot matchen, grabben hade till och med på sig full matchutrustning med skydd och allt (inte skridskor), och så fick de se detta. För en familj av denna storlek kostade matchen drygt 900 spänn.
Niohundrakronor kastade i Vättern.
Hemmalaget, grabbens favoritlag, krossades av mediokra Stockholmare - det var förnedrande att se (speciellt andra perioden, 1-4).
Jag tyckte synd om dem.
Och om mig själv - vad gjorde jag där, var en återkommande tanke under matchens gång.

Vad gjorde jag på konferensen egentligen?
Jag hade gjort bättre nytta om jag varit hemma och skjutsat barn med mera (läs Anettes text nedan).
Min förhoppning var att Jönköpingsresan skulle ge mig mer än det gav.
I stället fick Anette slita på hemmaplan - måndagen måste ha varit grym med alla resor hit och dit.
Anette fixade det och det visste jag innan jag åkte att hon skulle göra - annars hade jag definitivt inte åkt. Dessutom pratade vi såklart om att skulle jag åka eller inte.
Med facit i handen skulle jag inte ha åkt - kan jag känna.
Jaja, så kan det gå...

I går (måndag) fick jag samtal från min nya arbetsgivare. Tanken, planen, var att jag skulle börja den 2 april - istället kommer jag att trampa igång redan nu på fredag (11/3) med en introduktion. Själva "riktiga" starten i skarpt läge gör jag på måndag (14/3).
På torsdag beger jag mig en extra gång till "mitt kontor" för att delta i avtackningen av den personal som slutar.

Tanken var att se det spännande returmötet mellan Barcelona och Arsenal i Champions League under kvällen, i dag. Som en avslappnad grej efter resorna (Västerås i söndags och Jönköping måndag till tisdag).
Så blev inte.
Istället fick tre datorer nya (dyra) virusprogram som täcker två år och jag avslutar kvällen med den här texten.
Ibland ändras planeringen, även av mig.

Missa inte Karla i morgon.
På torsdag publiceras min (sista?) bilaga, den får inte heller missas.

          

// Dennis