Känns som jag måste ha de här ingredienserna i mitt liv nu, annars förlorar jag förståndet. Jag tappar humöret så fort det är liv runt mig, eller jag är trött eller har ont. Tålamodet är som bortblåst, det kryper i hela kroppen och jag vill bara skrika. Dennis är helt underbar, han är lugn och gullig mot mig hela tiden, inte en sur min eller kommentar har jag fått, bara kramar och pussar. Underbara älskling, han förstår vad jag behöver. För allas skull hoppas jag att det är dags snart. Tippar på den 28/1... Vi har skojat om att det är en ledig dag i filofaxen och det är helg och lättare med barnen.
I natt har jag "sovit" i 12 timmar, nu tänker ställa mig i duschen en lång stund och bara njuta av lugnet. Tänkte se om jag kan bunkra tålamod till eftermiddagen när alla kommer hem. Sedan är det dags att packa väskan! Nu måste jag skärpa till mig. Får åka o shoppa lite om jag hinner och orkar.
Måste gå o kolla upp vilka besök som ska göras den här veckan, "filofaxen" är inte hemma...
